Min mor Annie Marta Linnéa Nyberg ( 1904-1993 ) och hennes syskon

Jag tänkte att jag skulle ha ett samtal med min mor om vad jag håller på med. Hon skulle säkert ha varit förundrad över vad jag åstadkommit om hennes och syskonens anor. Jag kommer att föra det här samtalet som en presentation för henne. Jag ger det svar från henne som jag tror hon skulle ha givit till mig. Jag återger samtalet när jag kommer ner till min mor. Det kommer att bli en lång berättelse, varför jag kommer att dela upp den i olika versioner.

Målningen i tråget föreställer Jonas Erik och Elisabet Kristina Nybergs hus där syskonskaran föddes. Framför huset poserar Elisabet Kristina Nyberg, född Mattiasdotter. Målningen är från ett foto och utförd 1949 av Gun Eriksson dotter till Gunnar Eriksson Bispgården.


Syskonen Nyberg i Böle

Föräldrar till syskonen Nyberg var Jonas Erik Nyberg, född 1864-04-15 i Böle och Elisabet Kristina Mattiasdotter, född 1864-10-12 i Böle Fors. En syskonskara om tolv barn kom att födas av dessa föräldrar. Min mor pratade många gånger om "Ryss-Anna Märta" som fanns i hennes fars anor - men det blev inte mer än det vid våra samtal. Jag kommer in på det längre fram i mitt samtal med min mor. Jag ger först en presentation av alla syskonen från den förstfödda till den yngsta av syskonen Nyberg.

Emilia Matilda Elisabet ( 1885-1961 )

Emilia föddes 1885 och kom att gifta sig med skomakare Adolf Klasson. Jag kommer ihåg henne mycket väl eftersom min mor och jag bodde hos familjen Klasson i slutet av 1950-talet. Men framförallt kommer jag ihåg Adolf "Klas-Adolf" med sin skomakareverkstad. Där luktade det äkta läder. Emilia och Adolf fick två barn Märta och Astrid. Märta blev gift med Tage Nordling som tog över skoaffären efter Adolf. Astrid blev gift med Sven Andersson i Handog, Lit.
Emilia Matilda Elisabet Nyberg
Fotograf: Hanna Löfgren, Bispgården

Johan Adolf Klasson
Fotograf: Alexander Fröberg
Erik Daniel

Daniel föddes 1887 och dog kort efter födseln.

Alma Katarina ( 1888-1954 )

Alma, föddes 1888 och var gift med Axel Andersson, född 1882 i Västeråsen. Alma och Axel fick nio barn. Av dem jag kommer ihåg är det framför allt Nelly och Gösta. Nelly kommer jag ihåg från Ocklinds i Bispfors och Gösta var skolvaktmästare vid Böle skola.
Text: Alma Katarina Nyberg
Fotograf: Okänd
Jonas Edvard ( 1891-1963 )

Edvard, föddes 1891 och var gift med Emma Katarina Andersson, född 1897 i Graninge. Edvard och Emma bodde strax nedanför syskonens föräldrahem. Jag kommer ihåg att Edvard hade en smedja, som jag som barn ofta ville titta in i. Om man besökte Emma och Edvard möttes man av en intensiv tobaksrök. Det kom inte från Edvard och Emma. I rummet genast till vänster när man kom in bodde Haqvin Mattsson och han var en stor piprökare. Edvards son Lennart övertog rummet efter Haqvins död. Lennart var inte rökare……….
Jonas Edvard Nyberg och Emma Katarina Andersson med barnen Sven och Helge samt syster Astrid i knäet på mor Emma.
Fotograf: Okänd

Gustav Erhard Söderström som soldat
Fotograf: Oscar Olsson, Östersund
Christina Charlotta ( 1893-1953 )


Berta Alice Söderström, 17 år 5 mån 3 dagar
Fotograf: Ernst Nyberg
Lotta som hon tilltalades föddes 1893 och gift med Gustaf Erhard Söderström, född 1889. Jag har ett mycket svagt minne av Lotta. Min mor och jag besökte deras hem ofta. Lotta gick bort redan 1953 efter en längre tids sjukdom. Sonen Gustaf har jag enbart positiva minnen kring. Gustaf var en skogens son och visste både vad fiske och jakt handlade om. Alice var en syster till Gustaf som bodde i Vagled på Frösön. Alice och hennes man Pelle hade en tid jordgubbsodling i Vagled. Som barn minns jag att det var roligt att komma dit och plocka jordgubbar på 1950-talet.
Beda Viktoria Nyberg och Erik Oskar Eriksson
Fotograf: Okänd, men kan vara Bedas bror Ernst
Beda Viktoria ( 1895-1974 )

Beda föddes 1895 och gift med Erik Oskar Eriksson, född 1891 i Fjällsjö. Ja här finns det hur mycket som helst att berätta. "Beda-Oskar" som han kallades i folkmun var inte blyg av sig och hon kunde "slå käft" med dom flesta på ett humoristiskt sätt. Det har berättats mycket om Beda och Oskar, bl.a. av Sören Nilsson.

Jag citerar här en vald del från Sörens berättelse om "Schottis med Beda-Oskar"

"Beda och Oskar var på sin tid ett piggt och krytt inslag i landsbygdens persongalleri. Kanske inte minst tack vare att de tidigt blev motorburna.

Vem minns inte när de kom rullande i knatter och blå avgasrök? De ägde nämligen var sin s.k. "lättviktare" som de företog sina utflykter på. Sedermera övergingo de till moped.

Oskar kunde ibland på kalas och fest när temperaturen stigit, spela en låt på sin fiol. Och det han framförde, det blev ofta denna schottis som Erik Englund upptecknat".

Jag har själv ett speciellt minne av Beda och Oskar. Jag hade fått i uppdrag att hämta paret från Böle och hem till min mor och Alex i Västanede. Allt gick bra för jag åkte raka vägen från Böle och hem till Västanede via Ragunda.

Vi umgicks och hade mycket trevligt hemma i Västanede. Mor och Beda pratade säkert om gamla minnen från Böle. Jag skulle förstås också skjutsa hem gästerna. Jag föreslog att vi skulle ta av i Håsjö och åka via Kämpensborg hem till Böle.

Oskar och Beda instämde att det skulle vara roligt att åka en annan väg hem till Böle.

Skogsvägarna på Ragundaskogen som det gammalt kallades hade byggts ut till en infrastruktur som jag inte var bekant med. Jag körde helt enkelt vilse bland alla förgreningar av vägar.

Jag tror inte att Oskar har skrattat så gott någon gång åt min villrådighet som när vi stötte på återvändsgränd efter återvändsgränd. Det hela slutade emellertid lyckligt så småningom och vi kom hem till Böle. Oskar påminde mig om den här resan många gånger senare och skrattade gott åt spektaklet.

Ernst Mattias ( 1897-1960 )

Ernst föddes 1897 och gift med Kristina Eufemia Westin, född 1919 i Laxsjö Jämtland.

Jag skrev ned följande om Ernst i februari 2002.

Ernst Mattias Nyberg född 1897 var nummer sex i en syskonskara på elva. Han var också min morbror. Ernst var något av en allkonstnär där bl. a fotografering fångade hans intresse troligtvis som mest under 1920-talet.

Ernst Nyberg på cykeltur
Fotograf: Okänd
Ägare till fotot: Karl Olof Dahlin
Han anlitades av Böles- och Västeråsenborna för familjefoton. Men eftersom han var en stor naturmänniska fanns också naturmotiv med på hans bilder.

Mina minnen av Ernst är framförallt att han tyckte mycket om barn. Kom han på besök ner till Hanne så skulle man alltid sitta i hans knä. Det var nästan ovänskap mellan oss barn vem som skulle sitta i hans knä först. Ord som: "Är du förnöjder nu då pysen", klingar fortfarande i mina öron.

Ernst var väldigt kvicktänkt och hade alltid roliga små berättelser att komma med. Han var också väldigt bra på att deklamera. Dikterna kunde han oftast utantill. Min kusin Kerstin har berättat att vid ett besök i hennes hem i Gällö, en Valborgsmässoafton på 1950-talet skulle Ernst ha deklamerat vårdikter vid brasan som tog andan av de besökande.

Det berättas vidare att han en gång satt nere vid Hannesforsbron och metade. En turist stannade till och frågade,
- Går det att få någon fisk nu när det blåser västan?
Ernst svarade:
- Jodå, men börjar det blåsa byxor och rockar då slutar jag.

Det är kanske en myt men det påstås att han också ligger bakom berättelsen om Greve Hamiltons tobak på burk.
Ernst skulle ha frågat vid någon av affärerna i Fors ungefär så här,

- Har ni Greve Hamilton på burk?
- Ja, det har vi.
- Då tycker jag att ni ska släppa ut honom, svarade Ernst

Allting stämmer vad det gäller tobaken Greve Hamilton. Ernst kännetecknades av att vara en stor piprökare och tobaken var alltid Greve Hamilton.
Ernst var en skogens son och allsysslare inom det området. Skogshuggare, sågverksarbetare men besatte framförallt stora kunskaper i att slipa och ställa sågklingor. Han anlitades vid dom flesta sågverk i mellannorrland. En tid arbetade han också i Sandviken vid Sandvik, där det bl.a. tillverkades sågklingor och sågblad. Det har berättats av min mor att han bl.a. skulle ha konstruerat ett sågblad för bågsågar. Bladet skulle ha varit så pass bra att det blev en försäljningssuccé för Sandvik. Tyvärr kom inte den framgången för Sandvik Ernst tillgodo. Ett annat stort intresse för Ernst var motorcyklar.

En vinterdag i mitten på femtiotalet följde jag med Kjell Berglin till Bölesfäbodarna. Kjell höll på med timmerhuggning och bodde ihop med Karl-Olov Dahlin och Ernst Nyberg. Det var första och sista gången jag träffade Ernst. Jag kommer ihåg matbordet i stugan. Mitt på bordet låg det en motorsåg med tillbehör verktyg av alla de slag. En kaffepanna, en bit ost, smör, socker och däribland en laddad råttfälla.

Jag frågade Ernst varför han hade en råttfälla på bordet. Ernst svarade,
- jag tytjent om mussepiggan ja.

En historia som jag hörde berättas hemmavid var den om när Ernst hade besök av skogvaktaren i timmerskogen. Följande samtal utspelades.

Ernst säger till skogvaktaren:

- jag behöver ingen klocka idag,
- varför det säger skogvaktaren?
- Jag hugger urskog idag, svarar Ernst.

En del av Ernsts foton finns idag vid Länsmuseet i Östersund. Ett urval av dessa kan ni se under www.bispgarden.com/ernstnyberg.html Bilderna är från gamla glasnegativ men har återskapats med hjälp av Mikael Hopstadius vid Länsmuseet i Östersund.

Daniel Albert ( 1900-1916 )


Daniel Nyberg
Fotograf: Hanna Löfgren, Bispgården
Daniel föddes 1900 och dog endast 16 år gammal. Enligt uppgifter från Kurt, Ernst Nybergs son dog Daniel en varm sommardag 1916. Han medverkade vid slåtter och drack riktigt kallt vatten ur en källa och det klarade inte hans hjärta.

Jenny ( 1902-1902 )

Jenny föddes 1902 och dog kort efter födseln.

Emmy Margareta ( 1906-1987 )

Emmy föddes 1906 och gift med Per Algot Ledin född 1894 i Österåsen Fors.


Algot och Emmy Ledin, född Nyberg
Fotograf: Okänd


Erik Bernhard ( 1909-1909 )

Erik Bernard var den yngste och avled endast 16 dagar gammal.

Annie Marta Linnéa - min mor ( 1904-1993 )




Familjen Bergman i Vattjom omkring 1930.
Från vänster Eskil, Eric, far och mor.
Fotograf: Okänd
Annie föddes 1904 och gifte sig med Olof Runo Bergman 1923. Mellan 1924-1937 var dom bosatta i Vattjom, Tuna församling. Sommaren 1937 flyttade dom till Hanne i Fors. Tiden i Vattjom har jag kortfattat beskrivit i mitt månadsbrev för september 2009. Min far Runo gick bort 1951, sommaren när jag var vid en barnkoloni på västkusten.
Min mor gifte om sig vid prästgården i Duved med Nils Alexander Fröberg ( 1904-1986 ). Vigselförrättare var Percy Hallencreutz. Jag inleder med en text från mors anteckningar i en dagbok. Dagbok kanske inte är rätta ordvalet, eftersom det finns anteckningar om det mesta. Där finns olika recept och noteringar om hur mycket bär hon plockat. Följande tecknade hon ner nyårsnatten 1919-1920.

Ett rent och redbart sinn
än allt vad världen kan
Också en trogen vän
Som vet vad hjärtat tänker
En sådan liten vän
är mycket mer än rar
Var skall jag finna den
som dessa dygder har.

Emellan dig och mig
det tändes upp en låga
det tänder upp en eld
som är en daglig plåga
Hur jag skall dämpa den
Jag vet alls ingen råd
jag rustar till min grav
om jag dig ej kan få.


Jag vet inte hur man ska tolka hennes skrift. Olycklig kärlek ligger väl närmast till hands. Julen 1920 hade min far flyttat hem till Fors, från Stockholm. Troligtvis var han hem tidigare på besök.

Jag ska ha ett samtal med min mor på det språk som jag föreställer mig att vi hade. Jag kommer att presentera hennes och syskonen Nybergs anor. Jag lägger fram en diger bunt av dokument om deras anor och säger följande.

- Mor här har du dina anor

- Va ha du nu hitte på säger hon och tar av sig glasögonen, eftersom hon är närsynt.

Jag kan se hur hon glirar över dokumentets första blad och nickar att hon sett sin mor och far.

- Jag fortsätter med att säga, låt mig först få göra en lite sammanfattning över vem som var syskonen Nybergs anfader på er mors sida. Du får gärna avbryta mig och komma med frågor.

Martin Bergman 5 oktober 2009

del 2

Länsmannen i Ragunda Håkan Jonsson Frisk var eran anfader.

Zarah Leander
Han var född i Backa Sunne, Värmland 1644. Hans far var Jon Elofsson och som dräptes av Sigfrid Jakobsson i Arnsjön 1657. Det har jag fått fram från ett utdrag av Fryksdals härads domböcker 1602-1700.

- Jamen, det är ju mycke länge sen de hanne - säger hon. Va ha de me vår mor att göra? Jag har aldrig hört talas om denne Frisk.

- Tillåt mig få fortsätta så kommer vi så småningom fram till Elisabet Kristina Mattiasdotter ( 1864-1940 ) som var syskonen Nybergs mor. Det handlar ju om 220 år och då finns en hel del generationer där emellan. Jag kan ju också nämna att Håkans bror Nils är Zarah Leanders anfader.
Min mor tittar förundrat på mig och frågar:

- Kunde han sjonge n´Håkan å?
- Säkert stämde han upp i glada vänners lag på någon gästgivaregård i Ragundadalen. Men jag skulle tro att Zarah fick sin begåvning från morssidan. Men vem vet.

Håkan gifte sig med Margareta Månsdotter som var född 1647 på Hammaren i Ragunda. Dom fick åtta barn och det är nu som några av barnen tar sig namnet Frisendahl. Bl.a. Daniel Elof, född 1693 i Fryksdalen i Värmland. Förmodligen är det av Fryksdalen som familjenamnet Frisendahl uppkommer. Daniel Elof blir i alla fall kyrkoherde i Gudmundrå.

Magnus Håkansson Frisk, född 1682 övertar länsmansrollen efter sin far. Han kommer också att bli syskonen Nybergs mormors mormors mormors far. Han gifter sig med Kerstin Esbjörnsdotter 1712. Paret får nio barn varav Margareta Månsdotter Frisk, född 1712 kommer att bli syskonen Nybergs mormors mormor mormor. En bror till henne, Elof Frisendahl blir kyrkoherde i Indal.

Det är nu som släkten kommer in till Fors och det får en spännande utveckling. Margareta gifter sig 1731 med bonden i Utanede Olof Eriksson. Olof är född 1702.

Men innan vi går vidare skulle jag vilja berätta lite mera om Håkan Jonsson Frisk. Håkan var en mycket hetlevrad man och var ofta i slagsmål. Han "spöade upp" bönder emellanåt. Oftast var det på gästgiverier runt om i Ragundadalen.

Vem var då denne Håkan Jonsson Frisk, som under oroliga tider var länsman i Ragunda? - Vi skall låta honom själv berätta sina tidigare öden som han nedskrivit dem i en personalia, som numera finnes i Ekdahlska samlingarna i Riksarkivet. Det är skrivet på mycket gammal svenska och har återgivits av släktforskaren Åke Tågefeldt. Med tillstånd av en ättling till Åke, idag bosatt i Strängnäs har jag fått lov att återge detta.

"Jag föddes i Fryksdals härad, Sunds socken och Barke by i Värmland."

Min far var Jon Elofsson, min Moder var ärlig, gudfruktig och en dygdesam hustru Ingeborg Olofsdotter. Jag kom att bli hemma hos mina föräldrar fram till 1660 och kom sedan till Stockholm och utbildade mig till skräddare. 1664 kom jag i tjänst hos kammarrådet Schyttenhielm (Troligtvis Johan Skytte och adlad Skyttehielm) som kammar tjänare, som jag kom att vara i ett år. 1665 kom jag i tjänst hos greve Stenberg (Troligtvis Antonius von Steinberg, friherre och greve von Steinberg, greve till Enköping samt friherre till Boda och Fästerid) och fungerade som kammartjänare i ett år.

1666 reste jag hem til mina kära föräldrar och blev hemma hos dem till 1667.
Jag begav mig åter till Stockholm och fick tjänst hos översten vid Jämtlands regemente Börje Månsson Skeckta fram till 1670 och överste Anders Plantings regemente under kapten Festrings kompani som korpral. 1 november 1673 ingick jag äktenskap med Margareta Månsdotter från Ragunda socken och Hammaren, född 1647.


Vängsjöberg 2009 i Gottröra församling, där överste Börje Månsson Skeckta var bosatt.
Fotograf: Mona Skeckta
1674 reste jag med Jämtlands regemente till Tyskland. Samma år den 9 aug föddes min dotter Ingeborg Håkansdotter Frisk i Ragunda och Hammaren, och dog den 28 november, 1678 medan jag var i Stralsund. 1674 avancerade jag till Rustmästare och samma år marscherade vi till Wismar.

1675 började ofreden då vi blev belägrade i Wismar. November månad samma år marscherade den Svenska garnisonen ut ur Wismar til Anklam.

1676 reste vi hem till Jämtland.

1677 kom jag under Carl Sparres skvadron och Jämtarna och kapten Joachim Dads Jag blev sergeant, då jag blev tillfångatagen av danskarna i Oviken den 14 aug. och satt fången i Köpenhamn fram till mars 1679.

1677 föddes min son Jonas Frisk i Sunne socken.

1679 blev jag fältväbel under general major Plantings regemente och major Carl Gustaf de Carhliers kompani.

1680 den 1 juli föddes min dotter Johanna Frisk i Skyttås, Hammerdal socken.

1682 den 19 augusti föddes min son Magnus Frisk, i Hammerdal och Sikås by, samma månad som var d. 22 aug fick jag mitt avsked på Generalmönstring.

1683 fick jag min fullmakt på länsmanstjänsten i Revsund av General Löjtnanten och guvernören Göran Sperling.

1684 den13 Maj kom jag från Revsund till Ragunda, att upprätthålla länsmanstjänsten där.

1684 den 7 december föddes min dotter Anna Frisk i Ragunda socken och Munsåkers gård.
Min mor tittar förundrat på mig och säger

- Varst nårst har du fått tag på allt di hanne?

- Hans namn är Åke Tågefelt och tyckte mycket om att forska kring Jämtländska släkten. Genom en ättling till honom fick jag ett dokument som var skrivit av Åke på mycket gammal svenska. Jag har försökt att översätta språket till nutida.

- Men va ha du a "Ryss-Anna-Märta" nånstans? Du vet ju att jag har pratat om henne.

- Jo då hon finns där svarar jag. Men där har jag inte kommit så långt. Jag har kommit ner till kusten vid Sundsvall, men inte längre. Det som är intressant fortsätter jag, är på er mors sida. Jag har förstått nu varför du alltid har varit så duktig på att virka överkast. Dessa gener har du fått av dina anor på din mors sida.

- Du prate strunt säger hon och hon fortsätter att bläddra i dokumenten.

- Ja, det är möjligt att det är struntprat - men jag ska försöka övertyga dig om jag får fortsätta. Jag framhåller dig eftersom jag känner dig bäst. Jag kan inte alla Nybergs syskons förmågor. Men jag vet att Ernst var en stor konstnär. Han kunde fotografera, dikta och berätta historier. Beda var mycket duktig inom sömnad. Jag vet det eftersom du alltid gick till henne om du ville ha råd. Edvard kommer jag inte ihåg så mycket av, men jag har för mig att han var en mycket bra smed.

- Ja, men nu gör vi en paus. Du må gå ut å ta upp lite pärer, vi ska ju äta surströmming ikväll hade jag tänkt. Gå ut i pärlanne å ta opp några pärstjälkar. Å så måste du ta ut bakborde som stå i stalln. För vi ska ju sitt ute, eller håre?

Jag går tyst ut och ordnar med uppdraget och säger samtidigt att vi fortsätter väl i morgon då, för i kväll ska vi väl sitta ute och njuta av surströmmingen och det vackra vädret.

- Ja, hä bli bra de, svarar mor.

Martin Bergman i mitten av oktober 2009 och fortsättning följer i del tre

Nu blir det fiske och surströmming

Allt det här som jag berättar tänker jag mig utspelar sig några somrar fram till min mors död 1993.

Jag och min fru vistades där i Västanede, Kälarne. Mor blev änka 1986 när Alexander Fröberg gick bort. Några släktsamtal kom aldrig upp under den här tiden.

Däremot så fiskade vi i Hemsjön och rökte fångsten av abborre och sik. Vi plockade hjortron och hade många trevliga stunder tillsammans med närmaste grannar som Hennisen, Amrén och Lydéns. En sommarfamilj ytterligare fanns också som grannar, nämligen kriminalkommissarie Erik Wedin och hans hustru Vivi Berglund som var född i byn. Erik och jag fiskade och plockade hjortron tillsammans. Erik kunde också berätta en hel del om utredningen kring Viola Widegrens försvinnande på 1940-talet. Det var mycket spännande berättelser som jag inte går vidare in på här.

Erik Wedin och hans hustru Vivi, född Berglund
Fotograf: Alexander Fröberg
Beträffande surströmmingen har den också sin speciella berättelse. Jag fick alltid uppdraget att öppna burken. Mor hade ställt den i en påse alldeles utanför köksfönstret. Av vilken anledning vet jag inte, kanske för att det fanns en vattenkran där om man skulle vilja tvätta av sig surströmmingsspadet om man råkade få det på sig.
Nåväl, jag satte konservöppnaren i locket och tryckte till och det sprutade från den jästa strömmingen rätt upp, på mig och inte nog med det. Det sprutade rätt upp på mors nyputsade köksfönster.

- Men harre gud va gör du för nanting - skrek hon.

Det blev ingen fönsterputsning den kvällen, vi skulle ju äta surströmming och inte putsa fönster. Men under senare år har jag blivit påmind om den här episoden av mina närmaste.
Några dagar senare fortsätter jag min berättelse för mor. Hon säger så här till mig.

Surströmmingsfest i bryggstugan i Västanede med min mor och Alexander. Hjördis skymtar till vänster.
Fotograf: Martin Bergman


- Nu må du fortsätte din berättelse om våra anfäder. Jag har legge å läst pappira du hade me dig om kvälla innan jag somna. Korsola har jag lagt åt sia e tag.

Det finns så många lyckliga stunder jag skulle vilja berätta från Västanede. En av dom lyckligaste var när man kom upp till Västanede och Herman Lydén kom och besökte oss där i bryggstugan. Han kom som en glad liten gosse och gjorde entre i bryggstugan. Sommaren var räddad för honom och han kunde berätta vad han varit med om sedan förra sommaren.

Fiske i Hemsjön, Västanede
Fotograf: Hjördis min fru


Lyckliga stunder

Det fanns många lyckliga stunder i Västanede. En bland dom bästa var när mor och jag satt uppe för att se en blomma slå ut. Min mor kallade den för "Nattens drottning". Men det handlar nog mera om en Sjöborrekaktus. Blomman var verkligen fantastisk och den slog ut den natten vi satt uppe och vaktade. Under större delen hade växten stått i ett fönster i trappuppgången. Jag sa till min mor att vi tar ner den i köket. Det var vad den behövde för det blev en spännande natt som jag sent ska glömma. Jag visar här ett foto från den lyckliga stunden när den slagit ut.

Min mor och jag vid blomman
Vi besökte också Länsmuseet i Östersund för att titta på Alex alla fina foton där en del finns förvarade.

Fru Lönnqvist från Västanede, Håsjö socken blåser i näverlur. Fäboden heter Hongsjöbodarna. Två stugor till fanns där, Erik Andersson, Nyvik och Vifatavarfs bolag. Ingenting finns kvar Allt är rivet. Kalytorna dominerar.

Min styvfar Alexander Fröberg tittar på sitt foto. Min fru Hjördis och min mor sitter nedanför.
Fotograf: Martin Bergman


Min vän Bengt-Ivar Kroon

Dagens skörd
Fotograf: Martin Bergman

Bengt-Ivar Kroon var vår granne på somrarna. Han var son till en av döttrarna i grannbyggnaden. Han kom varje sommar för att fiska och plocka hjortron. Han hade också en stuga ute på Näsudden vid Hemsjön. Bengt-Ivar och jag kom väldigt bra överens och hade mycket roligt tillsammans. Bengt-Ivar kom att bli överste vid försvarets förvaltningsskola i Östersund.Jag avslutar de lyckliga stunderna med en flamsk vävnad som min mor har gjort. Det föreställer Guckuskon som växte på platser i Västanede som jag inte avslöjar.


Flamsk vävnad utförd av min mor.

Efter den natten kan jag tänka mig att min mor bad mig fortsätta berättelsen om sina anfäder och jag fortsatte vidare. Hon frågade först:
Va, va han för en människa denne Frisk? Vilka va hans barn och var kom vi in nånstans vi syskonen Nyberg?

Ja, låt mig fortsätta min berättelse, jag kommer här in på sonen Magnus Håkansson Frisk och hans dotter Margareta Månsdotter Frisk.

Håkan Jonsson Frisks barn

Efter länsman Håkan Jonsson Frisk tar sonen Magnus Håkansson Frisk över rollen som länsman i Ragunda. Han gifter sig med Kerstin Esbjörnsdotter 1712 i Ragunda. Kerstin är bonddotter ifrån Kullsta och dom får nio barn, däribland Margareta Månsdotter Frisk, född 1712 vid Munsåker i Ragunda. Margareta kommer att bli syskonen Nybergs mormors mormors mormor. Brodern Haqvin Fisk tar över länsmansrollen efter sin far.
Margaretas syskon och då framförallt hennes systrar kom att bana väg för en fantastisk utveckling.
Katarina gifte sig med bonden Anders Månsson i Hällesjö. Deras son Per Hellzén ( 1744-1811 ) kom att bli grundaren till Wifsta Varv. Man kan beskriva följande om denne grundare.
Hellzén föddes i Ansjö, Hellesjö socken i Jämtland år 1744. Han var son till bonden Anders Månsson och Karin Månsdotter. Enligt den tiden skulle Pehr ha fått efternamnet Andersson, efter sin fars förnamn Anders, men Pehr tog sitt efternamn efter Hellesjö där han var född.

Han studerade vid Frösö trivialskola och vidare vid Härnösands gymnasium. Därefter gick färden till Uppsala där han läste till magister mellan 1766 och 1770, då han tog sin examen. Han studerade sedan till lektor i Härnösand och fick sin "Matheseos Lectore" den 25/2 1775. Det kan tänkas att han redan här grundlade sitt matematiska intresse i sågverksrörelsen.

Hellzén var också skogsägare och dessutom delägare i Sillre sågverk vid Indalsälven norr om Liden, ett av den tidens mest betydelsefulla sågverk. Sillre sågverk var ett av de sågverk som drabbades hårt vid katastrofen i Ragunda. Han ägde och bodde hela sitt vuxna liv i Specksta gård, lite utanför Härnösand.

Hellzén gifte sig första gången med Eva Kristina Högström och fick 5 barn, varav den äldsta dottern sedermera blev maka till prosten Johannes Huss i Torp, bror till Vild-Hussen som orsakade den stora katastrofen i Ragunda. Pehr var Wifstavarfs Bolags direktör under 12 år, 1798-1811.

Margaretas syster Valborg var mycket känd för sin vävnadskonst. Staffan Lindqvist under familjer i Ragunda beskriver Valborg på följande sätt.

Vistades i unga år på kontinenten, där hon bl a lärde sig väva. Hade en stor produktion av olika vävnadsalster. Alla av mycket hög kvalitet. I synnerhet hennes fälttäcken lär ha varit oöverträffade. Valborg Månsdotters dödsbo ska ha innehållit inte mindre än 40 fälttäcken.
Valborg var gift med gästgivaren i Krångede Erik Nilsson Höök.
För att nämna en bror skulle det väl i så fall vara Elof Frisendahl som kom att bli kyrkoherde i Indal. Han kom att bli den förste som tog sig namnet Frisendahl efter sina rötter från Fryksdalen i Värmland.



Margareta Månsdotter Frisk

Min mor tittar misstänkt på mig och ställer frågan:

- Men harrejistanes varst nårst har du fått tag på di hanne? Va han bror till Margareta? Va, blev de av henne då - undrar min mor?

- Jag träffade Haqvin på en gästgivaregård i Ragunda och han berättade för mig skämtade jag. Men, det är Margareta jag kommer till nu. Du kanske vill vänta ett tag innan jag fortsätter undrade jag.

Detta uttryck kom från henne när jag presenterat Haqvin Frisk som ärvt sin faders egenskaper som länsman i Ragunda. Jag hoppar över denna del här och går över till Margareta som finns i min mors anor. Men om någon är intresserad

lägger jag in här om vad jag berättade.

Länsman i senare upplaga
Olof Eriksson ( 170 2-1751 ) och Margareta Månsdotter Frisk ( 1712-1788 ) mm mm mm

Margareta gifter sig med bonden Olof Eriksson i Utanede. Dom får sju barn och däribland Kerstin Olofsdotter född 1735 i Utanede och blir syskonen Nybergs mormors mormor mor som jag kommer in på längre fram i min berättelse.

Utöver Kerstin ska jag berätta om två barn till, varav den ene är en halvbror till Kerstin. Orsaken till det är att Margareta gifter om sig 1753 efter Olof Erikssons död 1751, med Jon Jonsson ( 1723-1796 ) från Österåsen i Fors. Jon finns också i era anor, men det går jag inte in på här.

Kerstins halvbror tar sig namnet Forsslund och med förnamnet Olof ( 1751-1833 ).
Olof kommer att bli handelsman i Uppsala och jag citerar här "Jämten Olof Forslund" av Irma Ridbäck i Uppsala.

Olof Forsslund tycks inflyttad till Uppsala Domkyrkoförsamling den 1 november 1771. Han kan ha anlänt tidigare, medan kusinen Per (Hellzén) ännu kvar i staden. I husförhörslängderna och även andra handlingar skiftar Olof Forsslunds titlar, han omnämns som 'betjänt', 'bodbetjänt', 'skrivare', 'handlande', 'hökare' och 'handelsmannen och riddaren'. Som viktualiehandlare blev han borgare i Uppsala 1782. Han förblir ogift hela livet. Se hans testamente.

Som ensamstående handlande hade han inte något större hushåll, men han hade en hushållerska. Han hade hus i kvarteret Örtedalen i nr 11, 12, 13 och 14. Svartbäcksroten, med kvarteren Sandbacken, Klostret och Örtedalen var Forsslunds hemvist.

Från Fors och Ragunda socknar gav sig unga män iväg och flera kom att ägna sig åt handel. Socknarna var små och äldre utflyttade tog hand om yngre som kom resande. Olof Forsslund erbjöd vid sekelskiftet 1800 den unge Lars Gulliksson sin hjälp, när Lars anlände till Uppsala. Han bodde under ett antal år hos Olof Forsslund. Lars Gulliksson blir senare Lars Gisslén.

"Olof Forsslund var borgare i staden, hörde till stadens äldste, han ägnade sig åt politik men också åt spannmålshandel, fraktfarten på Mälaren, och det brännvinsbränneri där han var delägare.

I staden hade arbetsskolan och fattigskolan skapats år 1784. Handelsman Forsslund kom med i ledningen för skolan och han kom att under resten av sitt liv ägna tid åt skolan och han donerade pengar till det som kom att kallas Prins Gustafs skola.

Jordägare i Vänge, ägde Bärby gård och senare Lilla säteriet, där han uppförde en kvarn.
Som donator belönades han med att utnämnas till Riddare av Vasaorden.
Hans brorson Nils Wilhelm Forsslund ärvde honom, denne var son till professorn i teckning vid Kungl. Konstakademien, Jonas Forsslund, född i Utanede Fors sn 1754-11-19 (se t ex svenskt Biografiskt Lexikon, band där Jonas Forsslund finns med).



Olof Forsslund gravsten i Uppsala Handlanden Olof Forsslunds gravsten vid gamla kyrkogården i Uppsala. Gravstenen är placerad mellan Erik Gustaf Geijer och hans väninna Malla Silverstolpe
Arvet: Som arvingar togs i bouppteckningen upp brorsonen protokollsekreteraren i Kongl. Cancelliet Wilhelm Forsslund i Stockholm, brorsonen hemmansägaren Anders Ersson i Utanede, systerdottern änkan Lisa Nilsdotter i Näset och systersonen Jonas Ersson i Stugun. Men det var brorsonen Wilhelm Forsslund som handlanden i sitt testamente hade utsett till sin huvudarvinge. Forsslund hade i testamentet förklarat varför han lämnade övriga släktingar arvlösa, "ty intet har jag fått, och det som kan finnas efter mig har jag näst den Gode Gudens hjälp genom flit och arbete förskaffat mig". För brorsonen fanns ett huvudkrav, han skulle "understödja sin åldersstigna moder, handelsmannens svägerska och professor Forsslunds änka".

Olof Forsslund avled i Uppsala 1883 och är begraven vid Uppsala Domkyrka. Lars Gulliksson Gisslén född 1780 i Gisselgård, Ragunda avled i Uppsala 1837-12-20 i Uppsala som ogift.

Forsslund, Jonas, målare och skulptör, föddes 1754 i Fors socken, i Jämtland. I Upsala, där han i unga år var anställd i handel, sysselsatte han sig på lediga stunder med försök i pastellmålning och utförde sålunda ett porträtt af Gustaf III, hvilket uppsattes på rådstugan. Hertig Karl, som vid den tiden stundom vistades i Upsala, uppmärksammade honom slutligen och satte honom i tillfälle att komma till Stockholm, der han blef elev vid målareakademien. F. åtnjöt derjämte enskild handledning af pastellmålaren Lundberg, men sysselsatte sig ibland äfven med modellerande. 1794 blef han medlem af akademien och några år derefter professor vid densamma. Han utvecklade mycken flit som porträttör i pastell och olja samt såsom skulptör af medaljonger och byster.

Bland hans bästa arbeten nämnas Gustaf III med gemål och son, stor familjetafla i olja, som numera lär förvaras på Frötuna i Upland; Gustaf IV Adolf, promenerande med sin gemål, kroppsstor målning i olja, nu på Gripsholm; porträtt, i pastell, af grefve Nils Gyllenstierna och hans grefvinna, f. Ribbing, å Björksund i Södermanland; byster af Matthias Rosenblad (gips), i Sundhetskollegium, af Linné (gjuten i brons), inköpt till Åbo universitet, m. fl. Derjämte utförde F. åtskilliga medaljonger i biscuit (hvitt porslin) och gips. Hans pastellmålningar ega mycken lätthet i utförandet och, i hans bästa och väl behållna arbeten, en behaglig, ehuru något fadd, färgton. Deremot är hans karakteristik medelmåttig nog, och hans teckning ej alltid tilltalande eller fullt riktig. Som porträttör i olja var F. en lärjunge af Pasch, men saknade dennes kraftiga teckning och färgharmoni. Merendels rörde han sig mindre lätt med penseln än med kritorna. Minst lycklig förefaller han som skulptör. F. dog i Stockholm d. 9 Mars 1809.
Källa: Nordisk familjebok/1800-talsupplagan

I samband med Linnés 300 års dag som firades med både kunglig och kejserlig glans.
Längst framme vid scenen stod en gipsbyst av Carl von Linné i romersk dräkt, gjord av konstnären Jonas Forsslund. Bysten tillhör Uppsala universitets konstsamlingar och är från 1807.




Porträtt i pastell på duk, målat i anknytning till kungens Italienresa 1783-84. 45 x 56 cm. Signerat i nedre högra hörnet "Forsslund"" I ram från tiden och med det väl ursprungliga vågiga glaset bevarat.
Jonas Forsslund d.ä. kungamålaren och professorn vid Konstakademin i Stockholm föddes den 19 november 1754 i Fors socken i Jämtland. Jonas var ende sonen i äktenskapet mellan Jon Jonsson och Margareta Månsdotter - Frisk. Jonas mamma Margareta ( 1712 - 1788 ) hade i ett tidigare äktenskap 8 barn tillsammans med Olof Eriksson ( 1705 - 1751 ). Hon gifte om sig med drängen Jon Jonsson ( 1722 - 1796 ) från Österåsen i Fors socken. Jonas tar tillsammans med sin halvbror köpmannen i Uppsala Olof 1751 - 1833 namnet Forsslund och stavar det därefter med dubbla s. Jonas Forsslund är med största sannolikhet farfars far till Edvard Magnus som senare skulle bosätta sig i Ångermanland Källa: Ove Forslund


Martin Bergman 2010-04-10 och fortsättning följer med samtalet med min mor om nya generationer.
Innan jag går vidare om min mor
Jag har i mitt månadsbrev "Extra för april 2010" skrivit om prästen Per Johan Strindberg som var gift med Kristina Tirén. Konfirmanderna 1918 gick och läste för Per Johan Strindberg. Men enligt min mor var han sjuk och undervisningen sköttes av en kandidat. Jag vet inte vem denne kandidat var, men jag återger min mors ord här nedan.

1918 års konfirmander i Fors församling. Konfirmationspräst var Per Johan Strindberg som var kyrkoherde i Fors. Strindberg var sjuk under under större delen av konfirmationsundervisningen varför kandidat Sven Andersson ledde undervisningen. Min mor Annie Marta Linnea Nyberg återfinns som 4:e person ifrån vänster i andra raden nerifrån.
Kandidat Sven Andersson kan man se omedelbart till höger om min mor i första raden av pojkar. Konfirmanderna har troligtvis födelseår 1904 som min mor.

Min mors konfirmationskort
Fotograf: Okänd

Kerstin Olofsdotter ( 1735-? )

Jag tar åter upp samtalet med min mor och talar om för henne att Kerstin Olofsdotter är hennes mormors mormors, mor.

Ja men harre gud henne har jag int hört talas om. Var bodde hon nagerst, undrar hon?

Hon var född i Utanede och gifte sig med bonden Nils Olofsson i Näset, Ragunda 1758. Det var alltså 41 år före Döda fallet bildades och Ragundasjön tömdes.
Kerstin var halvsyster till Jonas Forsslund och kom att gifta sig med bonden i Näset Ragunda, Nils Olofsson ( 1731-1772 ).

Jag ställer frågan om hon varit till Döda Fallet någon gång? Jag tar här till ett fingerat svar och jag tror att min mor svarade så här.
Ja, min bror Ernst tog med mig dit när han skulle fotografera Döda Fallet. Han var en naturens vän och tog tillvara alla möjligheter att fota det han upplevde för stunden. Jag minns att det sprang omkring en flicka där vi Döda Fallet och Ernst fångade henne i lite olika ögonblick. Jag vet inte vem hon var men hon var något yngre än mig.

Okänd flicka vid Döda fallet
Fotograf: Ernst Nyberg

Okänd flicka vid Döda Fallet
Fotograf: Ernst Nyberg


Min mor tyckte mycket om sin bror Ernst och sörjde honom väldigt mycket när han omkom i en drunkningsolycka 1960.

Vet du hur Döda Fallet kom till, frågar jag?

Min mor svarar: "Ja, men va int han den här Vildhussen som orsakade det" - undrar hon?

Jo det stämmer det men han var inte ensam, svarar jag.

Håcken mer va me då, frågar mor?

Ja i allra högsta grad en nära släkting till oss på min morfars sida som hette Per Hellzén. Per var född i Hällesjö och var grundare till Wifsta Varv. Wifsta varv kommer du väl ihåg, dom hade röda stolpar som det stod med vit text Wifsta Varv på. Stolparna stod bland annat på Hannesmon, där jag brukade kapa till fiskspön av unga tallbjörkar. Om jag inte missminner mig växte där också massor av kattfot.

Per Hellzén, grundare
av Wifsta Varv


Jo, men visst kom jag ihåg Wifsta varv, dom hade timmerstockan ne ma älven i Hanne, som dom tummade. Johan Flodin tror jag någon hette.

Jag försöker komma in på Döda Fallet igen och berättar för henne följande.

Kerstins dotter Katarina Nilsdotter ( 1763-1826 ) gifte sig med torparen på Näset nr 2, Per Jonsson, född omkring 1760. Per omkom i en tragisk olycka strax efter Ragundasjöns tömning. Tolv personer omkom i samma olycka 1796-06-21.

Nu ska det inte bara vara tragiska händelser och olyckor. I min fortsättning kommer jag att beskriva Västanede mer ingående. Västanede finns fortfarande i mitt hjärta och Alexander Fröberg. Jag kommer att ta reda på mera om olyckan 1796-06-21 och försöka beskriva de personer som omkom.

Martin B 2010-10-05 och fortsättning följer



Tillbaka













Produktion & © : Webbateljén, Studio SOS, Osby, Sweden