Förbifart i BöleNedanstående skrev jag under Forsminnen någon gång i början på 2000. Jag tyckte idag 2009 i februari att det skulle passa in under Hansan. Vi är nu inne i det nya årtusendet när jag fortsätter mitt berättande. Vi har kommit en bit in i februari. Jag konstaterar att mycket av mina berättelser handlar om vägar och minnen längs dessa. Det kanske inte är så konstigt i och för sig eftersom jag jobbat med vägar hela mitt liv. För några dagar sedan fick jag ett telefonsamtal till mitt jobb. Han presenterade sig inte utan började det hela med att säga - "jag vill beställa ett gruslass till Sörbölesvägen och det skall spridas mellan Hansan och Mauritzssons Jag blev helt ställd men kopplade så småningom ihop det hela. Jag kunde inte känna igen rösten. Han fick lov att tala om att det var Jan-Erik Lindkvist. Ni vet han som blev kock istället för vattenbyggare. Hela mitt liv har handlat om vägar i olika avseenden. Jag har projekterat, byggt, underhållit, driftat, administrerat och nu även berättat. I viss mån har jag även varit inblandad kring planering och genomförandet av s k "Ringen" runt Stockholm Jag konstaterar då att alla ställen av en viss dignitet har sina ringar. Böle byar är inget undantag i detta avseende. Under 1930-talet planerades för Ringen i Böle Sörbölesvägen är det jag tänker på. Jan-Eriks samtal gjorde mig ännu mer inspirerad att skriva om Sörbölesvägen. Parallellerna med Ringen runt Stockholm och Ringen runt Böle är i många stycken slående lika. Sörbölesvägen i Böle och förbifart i Stockholm är en parallell en annan oenigheterna som förelåg i båda fallen både vid planering och genomförande. Käranden Zacharias E Bergman ingav och åberopade dels tvenne skisser över ifrågavarande vägföretag och de fastigheter som berördes därav, vilka lades till handlingarna i målet dels ock följande skrift.
Böle by har sedan urminnestider varit genomdragen av vägar och stigar, som tjänst, dels samfärdseln byar och gårdar emellan och dels som utfartsväg gårdarna belägna ägor och skogsmark. Ehuru allmänna landsvägen Ragunda Brännan genom tvenne intrigmakares spel, blev så förlagd genom byarna att den är avlägsnat från bebyggelsen, kan dock vägsystemet inom Böhle anses tillfyllest så, att några nya vägbanor icke kan anses av behovet påkallande. Att en och annan av de redan befintliga vägarna kan tarva sådana förbättringar att de bliva mera lämplig för trafik med hjuldon, är väl ostridigt, men det är mera lämpligt när det gäller dessa byvägar att fastslå den principen, att såsom gjort sedan århundraden tillbaka i fortsättningen få gå från gård till gård första hand främja den lokala trafiken, samt vid förbättringar icke få sträckningar och utföranden som tillhöra högre vägtyper än behovet påkallat. Av de vägar som nu äro föremål för behandling har lantmätaren Bertil Edstam Konungens befallningshavande i Jämtlands län förordnats att undersökning och kostnadsberäkning av en föreslagen väg över Böhle bys till Karl Forsströms gård i Västeråsen, där den skulle fortsättas av gamla bygata fram till allmänna landsvägen vid postanstalten Stadsforsen. synes som om förnämde intrigmakare även har varit framme och spelat sin enär detta vägförslag blivit bortresonerat under förevändning, att åbor icke vore så ekonomiskt situerade att de kunde påläggas kostnaden företaget ifråga, endast Alexander Rundin och Tycko Nilson i Västeråsen ekonomiskt bärkraftiga att deltaga i kostnaden enligt förrättningsmännens beslut. Lantmätaren har således frångått sitt förordnande och stakat vägen efter en helt annan sträckning än den av K.B anbefallda och från Hans Forsgrens sterbhusdelägares gård fortsatt i motsatt riktning över skogsmarken tillhörig litt N: o 2 Böhle däribland även över mitt skogsskifte som å kartan över är betecknad Da IV. Denna del av vägen kallas sektion I och beskriver en sådan kurva att den skall genomskära mitt skogsskifte två gånger, utom den skada som sålunda mig, utan att jag kan hava någon nytta av vägen, skall jag även mot bestridande tvingas att deltaga i byggnads- och framtida underhållskostnader. har framhållits att detta vägföretag skall vara nödhjälpsarbete, jag känner till och förordningar, men jag kan icke tro att lagen är sådan att en enskild fattig så gammal som jag är, kan mot mitt bestridande tvingas att bekosta utförandet av Nödhjälpsarbete Om H Forsgrens sterbhusdelägare icke kan finna sig i, att använda samma utfartsväg till landsvägen, som sina grannar, Alma Söderström och Anton så vill jag föreslå, att de med de understöd och bidrag de kunna få av medel, förbättra den väg som är utfartsväg från deras gård till Fors denna väg korsar landsvägen vid J. Forsgrens gård och anlöper flera gårdar Böhle innan den når landsvägen, således kan flera få nytta av densamma och så blir det den fördelen att ingen marklösen behövs då vägen är undantagen gårdar å Hemmanet N:o I och N:o 2 litt C. Då allmänna landsvägen går över mitt förenämnda skogsskifte anser jag att ännu en väg icke är behövlig och jag kan ej heller få någon nytta av densamma, marken till den kan sökandena ej heller taga annat än genom expropriation Jag vädjar vördsamt till Häradsrätten och yrkar att den del av vägen som kallas sektion I måtte inhiberas och att jag frikännes från alla i detta uppkommande kostnader, samt att sökandena till vägföretaget må vidkännas detta mål uppkommande kostnader och att den av dem som bäst gälda måtte erlägga desamma. Fors och Böhle den 28 augusti 1933 Vördsamt Z. E. Bergman Jag är helt fascinerad över Zacharias Bergmans inlägg i debatten om Sörbölesvägens tillkomst. Den ger en liten inblick över en vägs tillkomst och dess födelsevåndor. I dag benämns det på modernt språk för en förstudie/vägutredning. Alla vet hur det gick, vägen blev så småningom byggd till allas glädje. Bland annat för oss 40-talister som besökte varandra samt sålde jultidningar efter den byggda vägen. Troligtvis ingick inte dessa kalkyler i form utav nytta för oss i deras utvärdering i mitten på 30-talet. Martin Bergman februari 2009 |
