Dagboksanteckningar av Alexander Fröberg 1947 - 1955



Förord

Tillsammans med alla bilder efter min styvfar finns också förda dagböcker från åren 1947 - 1955. Dagböckerna ger en målande beskrivning av foto- och idrottsintresset, men även glimtar från hans brinnande intresse för trädgårdsodling Arbetslivet efter vägarna runt östra Jämtland finns också beskrivet. Med hjälp av hans anteckningar ska jag göra ett försök att passa in de bilder som är kopplade till hans text. Vid de första dagboksanteckningarna befann sig Alexander vid Ericssons fotoateljé i Strömsund. Alexander betraktade Eriksson i Strömsund som en av Norrlands bästa fotografer i sina dagboksanteckningar.

Det kommer att ta lång tid innan jag gått igenom alla anteckningar och lagt in alla hans foton ihop med anteckningarna. Jag kommer att göra en successiv beskrivning och börjar med året 1947.

Det har egentligen inte med dagböckerna att göra, men jag vill ändå börja med en helt annan berättelse eftersom den beskriver året innan Alex började skriva sina dagboksanteckningar, nämligen 1946.

För en tid sedan hittade jag en skrift under titeln,


Upplandsknekten.

Upplandsknekten var ett medlemsblad för Kungliga Upplands Regementes Kamratförening. 1946 utkom kamratföreningen efter 10 års verksamhet med en berättelse som handlade mycket om Håsjö, Västanede och Kälarne. Jag vill gärna citera valda delar av tidskriften med nr 1 från 1946, tillsammans med av mig valda bilder av Alexander från den tiden.

Artikeln hade titeln "Från fronten i norr" och inledde med ett citat av Erik Axel Karlfeldt på följande sätt,

"Möter du nordanvinden karl, så möter du storm och yra…"

ja just så sjöng Karlfeldt och årets Upplandsknektar ha haft många tillfällen att inse att poesi kan rymma stor sanning. Ty när nordanvinden kom svepande över Hemsjön och ven runt knutarna i Västede var den storm och yra…

Från fronten i norr

Svenska armen åkte norrut i början på februari; skåningarna foro till Småland och mellansvenskarna till Norrland --- för att finna sig fortfarande vara kvar mitt i Sverige. Det var kanske en överraskning för en del att finna att just de trakter, där årets vinterutbildning för lV, militärområdet ägde rum, ligga precis mitt i Sverige.
Namnen i ingressen, Hemsjön och Västede, äro tämligen okända nere i Uppland. Nämner man Kälarne blir det med ens litet lättare. Kälarne-Jonsson och Hägg ha lärt sig springa mot världsrekorden i den trakten. Och i vinter har I: 8: s övningsbataljon lärt sig åka skidor där, visserligen inte mot världsrekorden men ändå så pass, att krigarna med ett överlägset småleende kasta sig nedför de nivåskillnader som i Upplandstrakten kallas skidbackar. Vad äro de för den, som åkt utför Svedjeberget med dess 120 meters nivåskillnad på en knapp kilometer?

Bygden…

Kanske det också var en överraskning att Norrland alls inte var ödebygder och sjumilaskogar --- genomsnittssvenskens uppfattning om Norrland är sådan, klagade fru Svensson på Österövsjö växel. Visst fanns det skog, och visst kunde det vara långt mellan gårdarna och byarna, men annars tyckte man inte det var så stor skillnad på bebyggelsens täthet i Håsjö och i vissa delar av Uppland. Gång på gång fick vi också bevis på att socknen var en gammal kulturbygd med minnen och traditioner, och från kraftverken vid Indalsälven --- Krångede, Stadsforsen, Gammelänget --- sjunger den moderna tiden sin melodi i turbiner och generatorer. Byarna, som lågo vid stränderna av socknens otaliga sjöar, voro en lagom blandning av gammalt och nytt.

Detta var alltså bygden. Människorna voro lätta att komma i kontakt med, och deras hjälpsamhet och vänlighet var enastående. Att nämna namnen på alla dem, som bataljonens personal på ett eller annat sätt står i tacksamhetsskuld till är omöjligt.
Upplandsknektens sidoantal är dock begränsat.
Men några: tre stadiga jämtländska hemmansägare lärde oss en hel del:

Erik Arvidsson, f d flerfaldig svensk mästare i hinderlöpning, lärde Övsjögruppen i dikt och färger vad kärleken till hembygden kan betyda.

Alexander Fröberg i Västanede, riksbekant kamera konstnär, visade genom sina fotoalbum åtta signalister hur mycket skönhet och liv, som kan ligga i vardagen - det gäller bara att se det - och

Fridolf Westman, Kälarne-Jonsson och Häggs upptäckare, var ett levande exempel på hur entusiasmen för idrotten kan övervinna alla svårigheter. Aftonbladet 29 november, 2004. Sportbladets Johan Flinck berättar historien om en av vår tids största idrottsmän genom tiderna. En av dem var hans store idol Henry Kälarne, som efter att varit dräng hos den berömde Fridolf Westman i Västanede fick jobb som brandman i Stockholm.
När Gunder blivit jämtländsk juniormästare dök den idrottstokige bonden Westman upp hos familjen Hägg i Albacken, inte så långt från Västanede, och erbjöd Gunder att ta över som dräng efter Kälarne.

- Jag drömde om att bli lika bra som Kälarne, sa Hägg.

Det blev han snarare än han trodde.
Som 17-åring mötte han storstjärnorna Kälarne och Åke Spångert på1 500 meter på Hofvallen i Östersund - och vann. Hägg glömde aldrig segertiden i sitt genombrott: 3.51,8.

Men han glömde snabbt vad läkaren i lumpen, dit han alltså kom till slut, sa när han hade fått dubbelsidig lunginflammation:

- Vad du än kommer att syssla med så blir det i varje fall aldrig löpning.
Till höger finns ett foto som Alex Fröberg har tagit. Alex bjöd in gamla idrottskamrater till sitt hem i Västanede. På fotot kan man bland annat se Fridolf Westman längst till vänster och Henry Kälarne längst till höger. Karl Söderberg var också en stor idrottsman som kämpade framförallt i skidspåret tillsammans med Alexander. Jag erinrar mig från Alex berättelser skidlopp som Häbersjöknösen, som jag tror gick i Stugun. Men säkert hade dom många fighter tillsammans som "Middagsbergsloppet" m fl.
Fotograf: Alexander Fröberg
Bildtext: Se texten under fotot
Pastor Hallencreutz, som under vår vistelse i socknen valdes till kyrkoherde i Åre, kommer nog att under årens lopp i sitt nya turistortspastorat stöta på åtskilliga f d upplandsknektar, som sträcka fram handen och säga,

"Tack för senast" med särskild känsla.

Jag gör ett litet uppehåll här i mitt citerande från ”Upplandsknekten”. Jag gör det för att göra en egen beskrivning av de fyra personer som Upplandsknekten tar upp i sitt reportage.

Fotograf: Alexander Fröberg
Pastor Percy Hallencreutz var en mycket god vän till Alexander Fröberg. Vid den här tiden var han prost i Håsjö församling. Han blev senare prost i Åre. När min mor Annie och Alexander Fröberg skulle gifta sig föll det sig naturligt att hans vän Percy gjorde det. Vigseln ägde rum den 26 juni 1959 i Duveds prästgård. Fotot här nedan är från det tillfället. Från vänster står prosten Hallencreutz, sonen Hallencreutz, fru Hallencreutz, min mor Annie, Alexander Fröberg och jag själv. En annan stor händelse vid den här tidpunkten var att Ingemar Johansson blev världsmästare i tungviktsboxning genom att besegra Floyd Patterson. Jag minns mig jaga efter radioapparater för att lyssna på Henrik Ottosson referat över radion Luxemburg. Jag blev inbjuden vid ett pensionat att lyssna väldigt tidigt morgonen efter vigseln.
Erik Arvidsson var en mycket god vän till de övriga tre beskrivna i Upplandsknekten. Alex berättade mycket om Erik och hans tid som idrottsman, men framförallt hans kunskaper om djur och natur och då framförallt om hästar och Jämtlandshundar. Erik kom också att bli känd med sin poesi om djur och natur

Sören Lilja beskrev Erik Arvidsson i ett reportage i Östersunds Posten på följande sätt,
Erik Arvidsson, nu 74 år, en av Kälarnes många storlöpare, känd hästägare och travkusk och känd jämthundsuppfödare har vid ett par tillfällen medverkat i TV och läst sina dikter. Första gången var i Korsnäsgården för ett antal år sedan. Senast medverkade han i oktober i år i café Sundsvall. Vid båda tillfällena läste han sin dikt Fäbodvallen berättar.

Erik Arvidsson berättar i reportaget vidare,

"Fäbodvallen berättar", skrev jag för att bevara ett stycke historia, och det är väl så att folk runt om i landet, känt igen något i den dikten, säger han. Slut citat från Sören Lilja

En del av dikterna har jag med koppling till Alex foton. Jag väljer här att ta med ytterligare en dikt av Erik Arvidsson.

Foto: Östersunds Posten
Reportage: Sören Lilja
Budet från fäderna.

De hänsovna fäder
mig sände ett bud,
med en jämthundsvalp,
som jag kallade Jämtälgens Buda.

"Du skall veta att
om Budas ätt du bevarar,
det kommer en dag hennes ättlingar
ställt älgar i tiotusental.

Då skall du glömma
all avund du säkert får se.
Och glömma både lögn och förtal.
Men älska och tjäna din jämthund.
Då blir han din vän och vänner
han giver åt dig.

För den matbit han får
uti din öppna hand
en älg han ställer åt dig
Om handen fryser han slickar den varm.

Om länge du sörjer
den jämthund du mist
så vet du att han sörjer än värre
den husse han mist.

Och nu, när jag av Buda
fått tio jämthundgenerationer
med första pris på älghundsprov,
och otaliga glädjestunder,
jag känner att om det är sant:
Man får ta med bara en hund
till himmelen in?!
Då vill jag ta stammodern
Jämtälgens Buda med mig ditin.


Jag fortsätter mitt citerande från Upplandsknekten i nästa avsnitt och kommer så småningom in på Alexanders dagböcker.

Martin Bergman


Sådan var vår början…



Ett fyrtiotal man åkte upp en vecka i förväg för att ställa i ordning kvarteren. De fingo stiga på snälltåget på kvällen i Uppsala, där snön nätt och jämt lyckades tala om att den fanns till, och stiga av på morgonen i Kälarne, där drivorna lågo höga och snön föll allt tätare. Under hela den vecka de arbetade däruppe blev snötäcket allt tjockare. Solen kröp bara fram för några ögonblick då och då, och temperaturen var alldeles lagom att stå och stoppa madrasser i. Träullen dammade. Någon påstod, att han kände sig som en sågspånshög invärtes, när stabskompaniets 160 madrasser stoppats.

Vinterkrig - vinterlek…

Så kom då den dag, då vi skulle prövas och få visa om vår nyförvärvade norrlandserfarenhet räckte till för ett dygns vinterkrig. Strålande solsken, skidmarsch ett par mil över gnistrande sjöar, över skogåsar och längs slingrande basvägar. Bivackslagning vid Hemsjöns strand. Det är en hel vetenskap att resa tält vintertid. Och en ändå större vetenskap att koka vacumtorkat livsmedel. Det största problemet visade sig vara att skaffa ved, trots att storskogen stod runtomkring. Kvällen slutade för tre man med sex kilometers pulkdragning, men därmed blev också vedfrågan löst. Det var en god lösning - på morgonen då vi stucko ut näsan genom tältöppningen var det 28 grader kallt. Men inne i tältet var det rätt hyggligt.



Dagen därpå hade varit strålande. Det var smällkallt på morgonen, men så kom solen fram, och under kafferasten på Ansjön söder om Kälarne var det nog en och annan som frågade sig om det överhuvudtaget kunde vara härligare på sommaren. Och fram emot kvällningen när vi skidade över Singsjön mot Håsjö gamla kyrka, och åsarna hade nyanser i skärt och himlen skiftade färg för varje minut i solnedgången, kände vi att detta var något värdefullt och omistligt, kanske ett av de vackraste minnena från värnpliktstiden.
Håsjö gamla kyrka uppfördes 1684 och klockstapeln 1779. I stapeln hänger en klocka från tidigt 1200-tal
Alex hade med ett foto i Upplandsknekten med titeln "Vintermotiv från Västanede". Jag har försökt finna originalfotot, Vintermotivet från Västanede föreställde en gärdsgårdshage i vinterskrud. I mitt letande hittade jag ett annat foto av samma hage. På baksidan av fotot hade han skrivit följande.

I mitt letande hittade jag ett annat foto av samma hage. På baksidan av fotot hade han skrivit följande.
Motto: Stängslet i skogen
Kamera: Rolleiecord ll, 6x6. Triotar 3,5
Film: Kodak super XX
Bländare 16. Tid 1/5 sek, rödfilter

Fotograf: Alexander Fröberg
Jag avslutar med detta mitt citerande från Upplandsknekten av signaturen Vigil. Signaturen Vigil avslutande mening lyder: "Vi hade det allt bättre uppe i Norrland, - Egentligen skulle man ha legat kvar i Kälarne, - Nästa sommar åker man allt dit igen".

Pastor Percy Hallencreutz hade också med en artikel i Upplandsknekten. Jag har valt att citera några utvalda delar.

I 8: s övningsbataljon under major J. Lindgren har varit förlagd till den östjämtska skogsterrängen i Håsjö för vinterutbildning. Från början ställde man sig nog ganska undrande om det skulle finnas möjlighet att i gårdarna i kyrkbygden och Österövsjö by förlägga 650 man. Endast frivillig överenskommelse kunde ifrågakomma sedan förfogandelagarna trätt ur kraft! Skulle man verkligen ha intresse för att hyra ut rum och under så lång tid ( 6 veckor) få i många fall tränga ihop sig. Den frågan hade nog löjtnant Schönqvist och hans medhjälpare all anledning att ställa sig när de första gången hoppade av tåget i Kälarne. Glädjande nog möttes här befolkningens good will av en vilja till omedelbar kontakt, ett hänsynstagande till speciella synpunkter och krav, som skapade en god grund för truppens ankomst. Utan den kontakt, som skapades genom detta första besök av representanter för I 8 skulle det aldrig gått att vid truppens ankomst den 6 februari 1946 t.o.m. bereda plats för bataljonens alla hästar. (slut citat Upplandsknekten)

Vid bataljonens vistelse i bygden anordnade Kälarne IK tillsammans med scouterna en stafettävling på skidor den 10 februari 1946. Även I 8 hade ett lag med i tävlingen. Trots att dom bara varit uppe i fyra dagar ställde dom upp med ett stafettlag. Hur tävlingen gick har jag inget referat ifrån. Däremot vill jag gärna ta med ett foto av Kälarne IK: s skidbudkavlelag från I 5 i Östersund. Tävlingen gick av stapeln 1926 och Kälarne IK segrade med detta lag.

Bakre raden: Kalle Söderberg, August Mattsson (han kallade sig senare för Hans Markås), obekant och Alex Fröberg. Främre raden från vänster, obekant, Alrik Sjöström, Henry Jonsson (sedermera Kälarne) och ännu en obekant.


Foto: KIK1946


Amatör i Strömsund toppman i fotokonst



1943 fick Alex beskedet från Cenrallassarettet i Östersund att han hade Pancreatitis + Gastrit. Chron. Året innan hade han fått beskedet vid samma ställe att han hade Cancer ventr. med levermetastaser, röntgen visade en stor tumör, som förträngde pylorus-partiet. Beskedet var alltså som man sa vid den här tiden,
"Du har kräfta - det är inget vi kan göra." Intyget var undertecknat av legitimerade läkaren L. Ström.

Alex gav dock inte upp så lätt. Han kom i kontakt med en naturläkare i Bromma vid namn Are Waerland. Alex kom att bli en Waerlandist som man kallade en grupp av vegetarianer vid den här tiden.
Innan jag kommer in på Alex kontakter med Waerland vill jag försöka ge min egen bild av Alex. Jag träffade honom nere vid mitt barndomshem i Hanne. "Vägkassan", från Kälarne hade sin arbetsplats vid Hannesåsen. Där fanns en barack där "vägkassans" folk bodde ett antal veckor för att krossa grus till grusvägarna runt om i Fors. Vägkassan var det begrepp man benämnde Algot Sundins vägmästareområde i Kälarne. Jag hörde inte något annat än att man jobbade för Vägkassan. Jag hade då inte en aning om att han så småningom skulle komma att bli min styvfar. Jag var själv i 7-8-årsåldern och åren måste ha varit omkring 1949-1950. Alex tillsammans med sina arbetskamrater från Kälarne krossade grus nere på Hannesåsen. Arbetskamraterna som jag inte kommer ihåg namnen på alla, var bl. a Nils Mattsson, Alrik Sjöström, Holger Berglund, Herbert Sundberg och många, många flera. Hans arbetskamrater kallade honom för Fröberg och det var ju hans namn. Man kunde förstå att det fanns en viss respekt för honom från hans arbetskamrater, eftersom dom tilltalade honom med efternamnet. Alex sa inte så mycket, men vi barn nere i Hanne var helt fascinerade över hans sätt att laga mat. Medan hans arbetskamrater kokade fläskkorv, eller stekte fläskkotletter, rev Alex sina morötter. Ja, det var så - Nisse Mattsson stekte alltid kotletter och jag förstår att så mycket som man jobbade där vid stenkrossen, behövde man rejäl mat.

Utöver morötterna blandade han något i mjölk, oftast tjockmjölk som hans arbetskamrater kallade för "kruska". Alex sa inte så mycket själv vilka ingredienser som hans kost bestod av. Men vi barn beundrade Alex kosthåll och pratade mycket om detta. Givetvis förstod vi inte vad som låg bakom det hela och jag tror inte hans arbetskamrater visste något om hans tillstånd, beträffande det besked han fått från Centrallasarettet i Östersund och läkaren L. Ström.

Motto: Inget tillstånd och utan förstånd
Alex, eller Fröberg som hans arbetskamrater kallade honom var fullt inne i sin rehabilitering av sin sjukdom, kräftan. Alex var en vegetarian och alla respekterade hans kosthållning. Vi barn förstod ingenting, hur man kunde leva på morötter, kål och tjockmjölk med en massa groddar i. Alex var också en riktig frisksportare och tog ofta en simtur i Indalsälven i närheten av Hannesforsbron. Det spelade ingen roll om det var tidigt på våren och iskanterna nyss släppt från strandkanten.
1930-tal och fram till 1946

Som framgår av nedanstående intervju i Länstidningen i Östersund hade Alex deltagit i många amatörtävlingar. Alla tävlingar han deltog i är svårare för mig att kunna gestalta. Alex hade emellertid sparat en del dags- och veckotidningar som jag med hjälp av tidningarnas reportage ska försöka återge med text och bild längre fram.

Intervju i Länstidningen Östersund 1946

Från slutet av 1946 var Alex anställd vid Erikssons fotoateljé i Strömsund. Han blev där intervjuad av Länstidningen i Östersund. I denna intervju som publicerades den 21 december 1946 framgår följande av intervjun. Jag citerar här hela intervjun och övergår därefter till Alex dagböcker från 1947.

"En man, som efter mångårigt arbete räknas till Sveriges förnämsta amatörfotografer, är hr Alexander Fröberg, Strömsund. Han har deltagit i tävlingar och hållit sig väl framme. Han kan ståta med medaljer och diplom, och han har erhållit många kontanta priser. Fröberg, som är bördig från Kälarne har anställning på Erikssons Fotoateljé i Strömsund.

- Jag har alltid tyckt om vandringar i skog och mark. Jag började ha med kameran och förevigade landskapen. Efter att ha lärt mig elementärgrunderna för fotograferingen, hade jag åtskilliga bilder. När en norrländsk fototidskrift 1933 anordnade en tävlan "Vårmotiv", sände jag in några kort - och erhöll första pris.

- Detta gav mig blodad tand, fortsätter Fröberg. Samma år hölls en tävling i Tyskland, med deltagare från hela Europa. Man fick delta med två kort och jag lyckades bli bäste svensk, samt hedersomnämnande för det ena kortet.

- I "Sommarsverige" anordnad av Voigtländer, 1941, fick jag silver- och bronsmedalj i pris. Samma firma höll två år senare en liknande tävling, men började då distriktsvis, 8 kort fick deltagarna visa. Jag vann Jämtlandsdistriktets tävlan, och erhöll i landstävlingen 3: e, 5: e och 6: e priserna. I Kodaks, "Det unga Sverige" har jag fått 2:a pris vart år.

Detta är några av de förnämsta tävlingarna jag vunnit pris i. Kontant har jag fått omkring 500 kronor, något som kompenserat det arbete och de omkostnader jag offrat på min hobby.

Fröberg är en herre som behärskar sitt gebit, men trots detta upplyser han, att han har stor respekt för mästerskapstävlingar och tidigare inte vågat sända kort dit.

- Men kanske jag skall försöka nästa gång slutar han".

Jag vill rikta ett tack till Anders Sundberg som sparat denna tidning och reportaget om Alex. Anders är född och uppvuxen i Västanede. Hans far var lastbilschaufför vid Vägförvaltningen med placering i Hammarstrand. Anders är klasskamrat till mig från realskoletiden.

1947

1 januari


Vakade in det nya året i Strömsunds kyrka. En oförgätlig högtidsstund. Två st brudfotograferingar. Den ena brudgummen en Amerikansk flygare. Var på Saga och såg "Ödemarksprästen". En av de bästa filmer jag sett.
Strömsunds kyrka med Ströms Vattudal i förgrunden
Svensk filmografi

Ödemarksprästen utspelar sig under tidigt 1700-tal. Den unge prästen Martin Ryselius har förlorat sin hustru och står ensam med sitt lilla barn, en flicka. I sökandet efter en mening i tillvaron får han en ingivelse att söka sin framtid bland de fattiga i fjällvärlden.
Han beger sig norrut med sin lilla dotter under stora strapatser. Vid framkomsten till det lilla prästbostället finner han all inredning förstörd. Förstörelsen har letts av förre prästen i församlingen, den försupneTarvolander.
Martin tror att det är av hätskhet mot sin efterträdare, som Tarvolander gjort detta. Snart får dock Martin ännu en förklaring till förstörelsen. Tarvolander vill att Martin skall gifta sig med hans dotter Kristina. Om han nekar till detta kommer det att bli synd om honom. Martin tycker att Kristina är en ljuvlig varelse, men han har dels nyligen förlorat en kär hustru, dels vägrar han att gifta sig på befallning. Martins vägran gör att han blir helt isolerad från folket.
Martins uppdragsgivare är kapten Rutger von Wessing. von Wessing är en fullkomligt hänsynslös gruvägare och byns starke man. Han är lika hatad som fruktad av folket. Själv betraktar han sig närmast som en övermänniska och han lever en helt absurd rokokotillvaro i fjällvärlden.
Trots detta söker sig Martin till honom när han blir utstött av alla andra.
Hatet mot Martin växer och den enda som fortfarande tror på honom är Kristina Tarvolander. Kristina är övertygad om att Martin en dag kommer att behöva henne. Och den dagen kommer. Martin vaknar upp genom hennes inflytande och lämnar sin förnedrande position som von Wessings hantlangare. Samma dag som han gifter sig med Kristina blir han ledare för ett folkligt uppror mot von Wessing. Martin uppmanar folket att lämna von Wessings gruva som skördat så många liv.
von Wessing ger order om att revolten skall kuvas. Samtidigt vill han ta en personlig hämnd på den uppstudsige prästen. Han beger sig till prästgården och rövar med sig Kristina. Martin och hans folk lyckas bryta sig igenom den avspärrning som fogdens folk byggt upp och själv stöter Martin ihop med sin fiende i dennes sovkammare. Martin och von Wessing möts i en duell på liv och död som slutar med att von Wessing faller död ner. Kärleken segrar och Martin och hans folk drar bort från von Wessings vanvettsdrömmar till en hoppfullare framtid. Så blev Martin till slut en verklig herde för sin hjord. (Bearbetning av program och manuskript.) Sandrewateljéerna, Stockholm. Hålland och Vallbo i västra Jämtland, Kittelfjäll och trakterna av Vilhelmina i södra Lappland.

Rollista:
Olof Widgren Martin Ryselius, präst
Birgit Tengroth Kristina Tarvolander
Mona Malm Hedda-Lisa Ryselius, prästens dotter
Carl Ström Tarvolander, präst, Kristinas far
Arnold Sjöstrand Rutger von Wessing, kapten, gruvfogde
Anders Nyström Carl Rutger von Wessing, hans son
Kolbjörn Knudsen Huggen, sadistisk gruvförman
Björn Berglund Tomas Kosoin
Torgny Anderberg Sjul Kosoin, hans bror
Nine-Christine Jönsson Sofia, kammarjungfru
Åke Claesson Carl von Linné
Karl-Erik Forslund Nils Umma, gruvarbetare

Källa: Svenska filminstitutet



2 januari

Har idag monterat c:a 60 förstoringar vilket var färdigt kl. 14. Sedan gjorde jag serieförstoringar och framkallade 7 st filmrullar 6 x 9.

6 januari Trettondedag Jul

Fotografering av en grupp på 15 st. Fotograferade mej själv. Blev bjuden på middag hos Fors. Var på Strömsborg och såg "Djurgårdskvällar". Bra film!

9 januari

Har snöat hela dagen och - 15 grader med ganska stark blåst. Var och fotograferade hos guldsmed Sunding för reportage i Östersunds Posten.

Foto: Sigurd Martin Sundling
Fotograf: Klintman & Perman Strömsund


12 januari

Dans kring julgranen på torget, julen dansas ut. Var till kyrkan på konsert av operasångaren Folke Andersson. Lika bra som Jussi Björling.

14 januari


Har idag sagt upp min plats i Ericssons fotoateljé till den 1 febr. Var på Elimkapellet i kväll.
16 - 31 januari

  1. Fru Ericsson vill nödvändigt ha mig kvar i ateljén. Var till Ersson en stund på kvällen.
  2. Fru Ericsson "envisas" även idag, att jag måste stanna kvar en tid till, annars vet hon inte hur det skall gå för henne.
  3. Idag ökade fru Ericsson på min lön med 50 kr, bara jag stannade. Det blir väl kanske så att jag stannar en månad till då.
  4. Såg idag ishockey för första gången mellan Strömsund och (min kommentar: otydligt skrivet, kan eventuellt vara F4 ). Strömsund segrade med 11-1. Var till Erssons på kvällen.
Bild: IFK Stromsund

Foto: Alexander Fröberg
Kamera: Rolliecord ll 6x6 Tricolor 3,5
Film: Kodak xx
Bländare 3,5 tid 1/300 sek, ljust gulfilter
  1. En fotografering av stoppade möbler i dag. Ganska jobbigt i dag
  2. En jäktig dag i ateljén. På kvällen var jag på tingshuset på Ting för Norra Jämtlands häradsrätt. Bl.a. ett roligt ”älgmål”.
  3. Vackert väder. En ovanligt fin vinter hittills. Snötäckets tjocklek här i Strömsund ungefär 15 cm.
  4. Bara en seriefotografering i dag. Mycket dåligt med Ericsson.
  5. I dag är det första dagen sedan jag började i fotoateljén som jag haft lite att göra. Alltså 2 mån har det varit farligt jäktigt. Möbelfotograferingen blev mycket lyckad.
  6. Några polyfotofotograferingar i dag. Var på "Saga" och såg "Skriet från vildmarken".
  7. I dag har min chef fått lämna detta jordiska efter ett hemskt lidande. Var och fotograferade kontorspersonal på konsum.
  8. I dag har jag tagit många polyfototagningar. Mycket att göra
  9. Många fotograferingar även i dag. En mycket jäktig dag. Det tar på nerverna.
  10. Det är alldeles för mycket nu för två st. Har i dag bl.a. gjort 200 st tackkort. Var till frisören och klippte mig.
  11. Avlöningsdag i dag. Men vilken avlöning, och så skatten, hu! Vad hemskt. Hemsocknen får lösa ut mej, när jag skall fara härifrån.


1 - 28 februari

( 2 ) Såg på en skidstafett 3x1 mil. Var på Strömsborg och såg "Bröder emellan". En mycket rolig film.

Svensk filmografi

Peter Brodd, hemvändande svenskamerikan, kommer upp på sin broder konsul Patrik Brodds kontor för att klara upp ett mellanhavande "bröder emellan". Personalen på kontoret kan inte tro sina ögon, då de nyss såg samma person gå in på sitt rum. Bröderna är med andra ord mycket lika. Konsul Brodd blir mycket obehagligt överraskad av broderns uppdykande. Mötet blir kort och dramatiskt. Peter vill ha besked om ett arv, varvid Patrik blir så illa berörd att han svimmar. Peter beslutar sig för att spela Patrik för att utröna om han blivit lurad eller ej. Han alarmerar personalen på kontoret och ber dem ta hand om "min stackars bror som nyss kommit hem från Amerika". Och så är en typisk förväxlingskarusell i full gång. Det visar sig att Patrik inte bara har en hustru utan att han också har "något" ihop med sin privatsekreterare. Peter får ett väldigt snärj att försöka balansera dem emellan. Patrik som vilar ut på ett sjukhus blir alldeles vild när han får höra att Peter flyttat in i hans hem istället för honom. En komplikation är också att Ingeborg (Patriks hustru) känner sig extra dragen till sin förmente man. Peter ger sig iväg mitt i natten för att söka nattlogi på det betydligt lugnare sjukhuset. Samtidigt ger sig Patrik av från samma sjukhus. Bröderna rusar fram och tillbaka genom sjukhusgrindarna på ett sätt som förvirrar portvakten på stället. Han tror sig se i syne. Allting blir alltmer förvirrat och till slut gör konsulinnan Ingeborg vad kvinnor pläga i en sådan situtation - hon svimmar, och låter männen reda ut det hela. Filmen slutar med att Patrik får tillbaka sin hustru och Peter får en Birgit Sande att älska i nöd och lust.

  1. I dag har jag fotograferat 4 st polytagningar samt kopierat och förstorat till ett värde av omkring 100 kr.
  2. I dag har jag varit till Laxsjö tillsammans med ÖP: s Strömsundsred. Och för ÖP: s räkning fotograferat en gammal gubbe. En rolig biltur på 8 mil.
  3. I dag har det varit en lagom dag i ateljén, men så är det 30 grader kallt också, såg att det varit 45 i Håsjö i natt.
  4. Kylan på retur. En lättsam dag i ateljén. Hoofs pappershandel skyltar i dag med 3 av mina vinterbilder. Såg filmen "Kärlek och störtlopp"
.

Svensk filmografi

Filmförfattaren Sixten Kennebeck skall åka till Åre för att samla stoff till en ny film. Journalisten Vivi Boström får nys om detta och ringer upp honom för att få en intervju. Vivi redigerar en skvallerspalt på en kvällstidning. Då hon blir avsnäst av Sixten sprider hon ut ett rykte att Sixten skall ställa upp i en störtloppstävling när han kommer till Åre. När Sixten kommer fram möts han också som störtloppsstjärna. I Åre bor också skridskoprinsessan Anne-Sofie Nylén tillsammans med sin far och mor. Anne-Sofies högsta önskan har alltid varit att komma in vid filmen. Hon ber sin far Sture att ta kontakt med filmförfattaren för att den vägen lyckas ta ett första steg. Sture Nylén får för sig att en helt annan person, Fingal Andersson, är filmförfattaren och så är en karusellartad förväxlingshistoria i full gång. Sixten Kennebeck tvingas parera både Vivi Boström och Anne-Sofie med föräldrar och tvingas bl_a förlova sig med Anne-Sofie. Samtidigt försöker en filmdirektör som också dykt upp på hotellet förmå Sixten att skriva en typ av film som är mer "säljbar" än den Sixten vill skriva. Det hela slutar efter många turer med att Sixten verkligen genomför ett lika hisnande som crazybetonat störtlopp. Slutkyssen ger han till Vivi Boström.

  1. I dag begravning av min chef. Den räckte för dem som var inbjudna till middag i 7 ½ timmar. Ja så är en av Norrlands bästa fotografer ur tiden.
  2. Har i dag varit med ÖP: s redaktion till Öhn och tagit några bilder av en stadsflicka som gift sig med bondpojke i Öhn. Bilderna blev bra.
  3. Slut på kylan. Bara - 3 grader i dag. Eljest ingenting av vikt. I kväll ska jag avgiva min självdeklaration.
  4. Vackert väder i dag med 2 minusgrader och strålande sol. Var och hälsade på Thors.
  5. I dag har min partner varit sjuk, så jag har haft väldigt bråttom att klara opp allt.
  6. Var i kväll och hörde på ett föredrag av den beryktade predikanten Johan Hedlund. Mycket intressant föredrag, titulerat ”Djävulens Torso”.
  7. Passagerarflyg i Strömsund i dag. Jag blev bjuden på middag hos Erssons. På kvällen gästade jag hos Lundströms.
  8. Var i kväll till H. Lundströms och fotograferade deras pojke i dopklänning. Fick kaffe och tårta.
  9. Mycket amatörarbete idag
  10. Inventering halva dagen
  11. Har idag varit till Havsnäs och fotograferat en kvinnlig gymnastikgrupp åt konsum i Strömsund. Gråkallt väder, blåst och -16-17 grader. Var på Saga och såg "Det stora kalaset". Inte något vidare att se. (26)
  12. Blev ikväll bjuden till kontorist Olofsson på järnvägen. Vi har inte träffats sedan han vari Kälarne på järnvägsstationen, Trevlig kväll!

Alex flyttar till Ytterån under mars månad 1947. Jag återkommer med foton och text därifrån längre fram.

Min forskarkollega Carina Olsson i Strömsund har hjälpt mig och ger mig följande biografi av fotografen Eriksson i Strömsund samt vissa av namnen som framkommer från dagboken.

"Nu har jag gjort lite efterforskningar... Fru Ericsson gifte om sig med fotografen Bror Sandmark. Jag har pratat med Bror och han ska prata med dottern till Edvin Eriksson om lite mer fakta.

Edvin Eriksson kom från Lorås, Hammerdal. Han hade utarbetat någon slags ny fototeknik som jag inte förstod ett ”jota” av. Det var nåt med tre negativ som man försköt litegrann och sen fixade ihop så man fick ett foto som såg ut som en teckning. Ett negativ med gråtoner, ett med konturer och ett i svart och vit tror jag att det var. Mycket häftigt var det i alla fall.

Det finns ingen guldsmed Sunding kvar på Flata. SIGURD Martin Sunding dog 1962 och då flyttade frun, ESTER Tyra Kristina Bolin, söderut till dottern. Sonen dog 1949. Det var två bröder Sunding som kom från Åre och bägge var guldsmeder. Den andra hette Ivan Reinhold Tobias Sunding och han var gift med Anna Emilia Pettersson, de fick en dotter.

Holger Lundström hade Varuhuset i Strömsund. Sonen bör vara Gunnar, men det kan jag fråga honom om.

Stadsflickan som gifte sig med en pojke från Öhn var BIRGIT Kristina Persson från Örebro. Hon gifte sig den 23/6 1945 med Anders Rune Löfvander från Öhn. Jag har fått berättat för mig att Birgit och en kamrat var på cykelsemester i Sverige. Då de kom till Lit stannade de för att koka kaffe, då hade de sagt att nästa man som kom cyklande skulle de bjuda på en kopp kaffe. Det kom då två män cyklande varav den ene var Rune. Tycke fattades och sen blev det då bröllop.

Predikanten Hedlund, kallades för Dansbaneprästen. Han predikade under pauserna på dansbanorna och synden och vad dansen förde med sig... Någon ska någon gång ha sagt åt honom att medan de dansade syndade de i alla fall inte... Han kom visst från Halland.

Thor var inspektor åt Graningeverken tror jag.

Nu har jag nog tömt det jag fick veta idag! Hör av mig senare om fotograf Eriksson. Det hette Erikssons foto fram till ca 1974, sen hette det Sandmarks foto".

Tack Carina för din hjälp


Martin Bergman

Innan jag lämnar Strömsund

Jag vill inte släppa Strömsund helt innan jag går vidare runt om i Jämtland. Jag fick ett mail från Inger som jag citerar samt de svar jag givit henne. Jag vill bygga upp så mycket som möjligt kring de olika platser som Alexander Fröberg besökt runt om i Jämtland och Härjedalen. Jag kommer att fortsätta Alex dagböcker när jag känner att jag kan lämna Strömsund. Min kontakt med Inger gestaltade sig så här.

Med intresse har jag läst Alex dagbok. Särskilt intressant var info om Erikssons foto. Min mamma Märtha, född Edlund, jobbade där 1943-46. Därefter gifte hon sig och gjorde en del hemarbete till dem, mest retuscheringar tror jag.
Din forskarkollega Carina Olsson skriver att hon ska återkomma om Erikssons. Jag undrar nu om Du har fått mer info. Själv har jag inte mycket att bidra med men jag har för mig att jag sett Edvin Erikssons dödsannons bland min mammas urklipp.

Hälsningar från Inger och jag har en liten stuga i Ringvattnet, brukar besöka Flata sommartid

Hej Inger!

Roligt att du läst min gestaltning av Alexander Fröbergs dagboksanteckningar. Jag har skrivit till Carina men inte fått någon mera information från henne. Alex slutade hos Eriksson, kort efter hans bortgång. Allt som ge en beskrivning av Alex liv som fotograf tar jag gärna emot. Efter Flata flyttar han till Waplan som min nästa del kommer att handla om. Skriv gärna och berätta om din mor. Var hon också fotograf? Jag ska skriva igen till Carina Olsson och fråga om hon har något mera att bidra med.

Tack Inger för att du visat intresse, för en svunnen tid, Martin Bergman, boende i Vallentuna och brukar besöka min hembygd i Fors och Kälarne sommartid.

Hej Martin

Mamma Märtha, f. Edlund, föddes 1923 i Gisselås, Hammerdal. Jobbade som hembiträde och telefonist, när hon av en tillfällighet fick höra att Erikssons sökte personal och kontaktade dem. Märtha började hos Erikssons våren 1943 och slutade till julen 1946. Hon hade gift sig och fick sitt första barn dagen efter Edvin Erikssons begravning som var den 9 februari 1947.

Trots att hon hade högre lön än min pappa vid den tiden, var det naturligt att hon slutade arbeta utanför hemmet. Familjen flyttade också från Flata hösten 1947 när pappa fick jobb på annan ort. Mamma hade aldrig egen ateljé och jobbade inte heller hos någon annan fotograf, förutom hemarbete (retuscheringar) åt Erikssons som fortsatte även efter flytten från Flata.
Hemma hade hon ett litet fotolab i källaren och framkallade, kopierade och retuscherade våra egna bilder. (Retuschpennorna har jag sparat än i dag.) Vi hade lådkamera och senare även en systemkamera. Jag var ofta med mamma och gjorde så småningom mina egna bilder.

Jag känner till orterna du nämner och ser fram emot fortsatt läsning. Min pappa kom från Gubbhögen (Alanäs) och jag har en liten stuga i Ringvattnet. Kanske har Alex fotat i den trakten.

Med stor sannolikhet finns det foton från dina hemtrakter. Alex var med om att bygga om vägen upp till Gäddede. Han bodde i Fågelberget och därifrån finns både natur- och foton på människor från trakten. Men jag kommer åter till trakten genom att följa dagbokens noteringar. Nu närmast beger han sig till Waplan.

Avresa från Strömsund

9 mars 1947, strålande väder idag, - 10 grader. Tittade på ishockeymatchen mellan Stomsund och Swing Trondheim. 6-2 till Strömsund. Skönt att det är sista helgen i Strömsund. Börjar bli mycket med amatörarbete. Skönt att man snart ska komma härifrån. Ja, man börjar verkligen bli blek på allt mörkrumsarbete..

Vilket härligt väder idag. Nu sätter man värde på sol och luft än vad man gjort förut. I morron sista dagen här, skönt. Var ikväll och fotograferade Konsums charkuteris skyltfönster.
Ja, så var det då slut på sista dagen här i Strömsund. Härligt att få komma till Ytterån en vecka och koppla från alla bekymmer. Resdag! Marknad i Östersund och mycket folk. Reste klockan 1630 till Ytterån. Jag stannar nog här omkring en vecka.

Det var ordagrant vad Alex skrev i sin dagbok fram till 16 mars 1947.

Vackert väder i Ytterån

16 mars 1947. I dag har jag åkt skidor, solat mig och haft det skönt på alla vis. Härligt att få koppla ifrån. Det är en sådan vacker utsikt över Oviksfjällen härifrån.

21 mars 1947. Lika vackert väder även idag. Har varit med på en skidutflykt med skolbarnen och fotograferade dem.

Skolutflykten i Ytterån
Fotograf: Alexander Fröberg, Västanede

Skolutflykten i Ytterån
Fotograf: Alexander Fröberg, Västanede

Skolutflykten i Ytterån
Fotograf: Alexander Fröberg, Västanede
Ja det var en kort visit i Ytterån under en vecka men Alex fångade skolbarnen under skidutflykt som jag gärna ville delge. Alex och min mor Annie var ofta till Ytterån och hälsade på familjen Ragnar Olsson. Jag tror att Ragnar var lärare i Ytterån och därför kom bilderna från skidutflykten att bli till. Jag vet att Alex och min mor ofta var till Ytterån och hälsade på familjen Olsson och därför kommer jag säkert åter till Ytterån. Om jag inte helt missminner mig var Ragnar Gotlänning och hans hustru Siri från Jämtland. Jag tar gärna emot synpunkter och kommentarer kring bilderna som Alex tagit vid skidutflykten i Ytterån. Kommentera gärna om det var gotlänningen Ragnar Olsson som var lärare i Ytterån. Jag tar också gärna emot inlägg om någon skulle känna igen sig på bilderna. Skriv i så fall en liten kommentar om vem du är och dina minnen från utflykten vid skolan i Ytterån. Men just nu avbryter Alex vistelsen i Ytterån den 22 mars 1947. I nästa del är Alex hemma i Västanede.


Hemma i Västanede

Via Östersund reser Alex hem till Västanede den 22 mars 1947. I stan handlar han en del fotomaterial.

Paus i Alex dagboksanteckningar

Jag gör ett litet avbrott här i Alex dagboksanteckningar och går tillbaka i tiden närmare bestämt till 1942. Alex befinner sig då vid Midskogsforsen i Jämtland och skriver följande brev till "Folket i bild", Box 118 i Stockholm. Jag vet inte varför han skriver till "Folket i Bild", men troligtvis har han tagit foton av det gamla Midskogen innan utbyggnaden påbörjades. Jag har försökt finna dessa negativ/foton men hittills inte stött på några. Däremot hittade jag två foton som får illustrera tiden vid Midskogsforsen. Det hade varit vissa svårigheter att ordna med matfrågan vid kraftverksbygget.
Stockholms Allmänna Restaurangaktiebolag (SARA) hade åtagit sig att svara för denna viktiga detalj av "det till kvinnlig näring hörer". (Ja, man skrev så i Väg och Vattenbyggaren, mars 1942 ). Fotot här nedan får illustrera kraftverksbygget vid Midskogen och jag har valt att kalla den för SARA:s döttrar.

SARA:s döttrar
Fotograf: Alexander Fröberg, Västanede Kälarne
Tidskriften "Väg och Vattenbyggaren" hade 1942 ett reportage med foton som jag citerar delar av efter Alex brev.

Jag citerar hans brev,

"Vid Statens Vattenfallsverks kraftstationsbygge vid Midskogsforsen i Jämtland, pågår för närvarande ett intensivt byggnadsarbete. Årsdagen för arbetets påbörjande har nyligen passerats, men arbetet är redan långt framskridit, trots försenade leveranser av en del material. Arbetet skall vara färdigt på rekordtid om allt går efter beräkning. Arbetschef är civilingenjör Karl Tjulander, som är gammal i yrket. Tjulander har även som arbetschef varit med om ett otal kraftstationsbyggen. Det är därför ganska naturligt att nu som arbetschef, han blivit betrodd den ansvarsfyllda posten att slutföra detta anläggsarbete. Den vackra Midskogsforsen har varit söndags och sportfiskarnas eldorado, lätt tillgänglig för alla. Trots att här var rena ödemarken ligger inte forsen mer än fyra km från allmänna landsvägen till Östersund. En körbar s.k. "kronväg" fanns även här förut från landsvägen till forsen. Men det är inte bara Midskogsforsen som försvinner den dag kraftverket är fullbordat. Skärhållsforsen en halv mil längre uppåt älven och med samma fallhöjd som Midskogsforsen, kommer genom uppdämningen ett femtontal meter under vatten. I stället bildas här nu en tre mil lång sjö, som Europas längsta damm får hålla emot vattenmassorna för. Amatör och sportfiskarna gråter säkert den dagen inga "krokodiltårar".

Midskogen 1942, högaktningsfullt Alex Fröberg"

Midskogsforsen

Citerat med ord och bilder från Väg och Vattenbyggaren, mars 1942


Text: Midskogen 1942
Fotograf: Alexander Fröberg, Västanede Kälarne
Det nya kraftverkets arbetschef, Tjulander, berättar, att dammen blir den största i Sverige. Den får en sammanlagd längd av nära en och en halv kilometer. Den består av en betongkärna samt fyllning av jord, lera och sten. Fyllningens kubikmassa uppgår till c. en halv milj. m3. Det är lätt att räkna ut, att det behövs 250 000 5-tons bilar med full last för att forsla fram fyllningen till denna jättedamm. Nåja, man får väl nöja sig med ett mindre antal bilar, men så få de gå så många fler gånger. 250 000 lastbilar bilda en karavan som räcker 250 mil. När den första bilen står i Midskogsforsen, startar den sista från?
Ovanför dammen bildas en sjö, som blir över en mil lång.


Man behöver bara gå ett slag ut till fångdammen, där arbetarna icke endast ha med is och vatten att kämpa utan även nålvassa isvindar från forsen, för att förstå hur krävande detta kraftverksbygge kan vara vintertid. Den svårarbetade terrängen bjuder även till hårda tag och det behövs garvade nävar för att få bukt med densamma.
Om kvällarna erbjuder arbetsplatsen en sagolik anblick. De starka strålkastarna slösa sitt ljus på de raka furustammarna och bland dessa ser man groteska skuggor röra sig av och an. Ett intensivt arbete pågår, och om en tre år kommer energi härifrån att sätta långa tågsätt och många fabrikers hjul i rörelse.

Kontorsarbete i Midskogen, Alexander Fröberg t.h.
Fotograf: Troligtvis Alexander Fröberg i tidskriften Väg och Vattenbyggaren, mars 1942



1933

Innan jag fortsätter med Alex dagböcker vill jag gå tillbaka ända till 1933. Efter vad jag kan förstå var han också skribent i olika organ. I Såningsmannen, nr 48, 2 december 1933 var nedanstående artikel intagen tillsammans med foto av Alex. Tyvärr har jag ännu inte hittat negativet till fotot men lovar att återkomma om så skulle vara fallet. Den person som Alex skriver om har familjenamnet Hörnfält, vilket för mig klingar mycket välbekant. Hilding Hörnfält var en av de personer som jag kände i ungdomsåren. Han var hyvelförare åt "Vägkassan" i Kälarne. Hans dotter Kerstin var min klasskamrat vid realskolan i Hammarstrand. Troligtvis är personen som beskrivs här nedan från Alex artikel i Såningsmannen mycket nära släkt med Hilding och Kerstin.

Citerad artikel från Såningsmannen

Unga Kommissionärer

Om vi ej misstaga oss, är det på isen av en sjö, Såningsmannens unge kommissionär i Västanede by, Håsjö sn, Jämtland nu befinner sig på väg ut i sitt distrikt med veckans tidningsexemplar.

Kristian Hörnfälts fält är både vitt (till färgen) och vitt (vida). Men han är gammal och van. Nu 13-årig, begynte han vid 8 års ålder sitt kommisionärskall.

Kristian Hörnfält som kommissionär
Foto: Alexander Fröberg, Västanede Kälarne, genom foto i Såningsmannen
Då han började, hade han 15 prenumeranter, medan deras antal nu har stigit till 33, d.v.s. mer än fördubblats. Det blir ett ex. för varje gård.

Unge Kristian med sin punktlighet i redovisningen gör, att han står högt hos expeditionspersonalen

Alex Fröberg (slut citat)


Tillbaka