Johan EDVARD Englund
Blev 75 år.
| Född: | 1887-08-28 Böle, Fors (Z) 1) | SVB 1900
Källa 2: Olof Bergman
|
|---|
| Död: | 1963-07-29 Åsen, Fors (Z) 2) | Källor:DA / DOR 63 |
|---|
Noteringar
Skinnhandlare Edvard Englund
Edvard Englund föddes i Böle by i Fors år 1887. Han levde som ungkarl i hela sitt liv.
I unga dagar hade han drängplatser bl.a. hos handlaren Anders Christoffersson i Bispgården, där han förmodligen lärde sig affärsverksamhet. Han startade slakteri och skinnhandel.
Edvard köpte upp bönders djur och slaktade, utöver skinnen från dem handlade han också med räv- och mårdskinn. Han hade täta kontakter med herrar skofabrikörer i Örebrotrakten, och åkte också dit ner på försäljningsresor.
I slakteriverksamheten hade Edvard en paketlastbil av märket Ford. Det var inte mycket till flak på den utan endast en liten ”låda”. Men motorn var desto större - en V 8, sägs det.
Förvisso fanns det en backväxel på bilen, men det där med backning hade Edvard inte så lätt med. Det var svårt att vrida på huvudet och titta bakåt. Nej, han gick helt sonika fram och lyfte bilens bakdel, så att ekipaget kom i rätt körriktning. Edvard var problemlösare.
Han byggde slakteri i början av 1930-talet. Det låg i en svacka i närheten av nuvarande servicehuset Nipängen.
Där, i den övre våningen, inrättade han sin bostad med två rum. Under låg slakteriet med en liten försäljningslokal. På vinden lagrades ädelskinnen och separat från dem låg de ”vanliga”.
Han malde köttfärs i en elektrisk kvarn och sålde styckat fläsk och kött.
I Jämtlands Läns kalender för 1944-1945 står upptaget: ”Englund, Edv., kött och fläsk; skinn”.
Åtminstone på äldre dagar hade han en man anställd.
Edvard var en rättfram man med underfundig humor.
Två exempel:
En dam, kanske lite ”finare” än många av hans andra kunder, försökte en gång gå före i kön i hans ”blodiga butik”. Men se, där blev det tvärstopp, för som han sa:
”Ja ta dom som betala kontant först!” Och de som stod ikring kunde förstå att hon dröjde med betalningarna.
En annan gång var det en kvinna som frågade lite nedsättande om han inte hade något mer välhängt kött i sin butik?
Då svarade Edvard:
”De få väl bli tå rompa då, för hu ha ju hängt längst”!
Edvard är borta. Edvards hus är borta. Det brändes efter hans död.
Berättelse av Sören Nilsson 2002
Källor
| 1) | GID 100023.24.47800 Födde vigsel död 1887 Bild 17 |
| |
| | |
| 2) | Olof Bergman |
| |
|