Carl Gustaf Nordin

Biskop i Härnösand. Blev 63 år.

Äktenskap med Anna Catharina Högström (1751 - 1787)

Äktenskap med Anna Sofia Nenzén (1766 - 1794)

Äktenskap med Margareta Elisabet Clason (1777 - 1828)

Noteringar

Carl Gustf Nordin stod liksom brodern i särdeles nåd hos konung Gustaf lll och var honom mycket tillgiven, men avlägsnades av den efter konungens död till styrelsen komme Reuterholm och förbjöds året därpå att begiva sig till jubelfesten i Uppsala, dit han var vald stiftsfullmäktig. Hade mycket förtroende av prästerna i stiftet och var deras representant vid riksdagarna 1786, 1789, 1792 och 1800. Bevistade även 1809 års riksdag och var då ledamot av konstitutionsutskottet. Har författat "Minnen öfver namnkunninga svenska män", uppläste i Svenska akademien på dess högtidsdagar åren 1786 - 1811. och en levernesbeskrivning över landshövdingen Per Abr. Örnsköld (1808) samt låtit trycka "Handlingar till upplysning af svenska krigshistorien" H. 1-2 (1787, 88) och konung Carl Xl:s dagbok (1808). Hans stora handskriftsamling, omfattande över 2400 volymer, inköptes 1814 av kronprinsen Carl Johan för 3000 rdr b:co och skänktes till Uppsala universitets bibliotek. Hans dagboksanteckningar för åren 1786 - 1792 äro utgivna i Historiska handlingar, D.6 (1868). Hans barn blevo 1807-12-28 adlade och adopt. på deras farbroders adl.namn och nummer (introd 1809-04-17 under nr 2145 A)
Källa: Riddarhusets stamtavlor 2002

BISKOP NR 9
Dokt. Carl Gustaf Nordin (1805-12), f. 2 jan. 1749 i Sthm, fadern då e. o. predikant vid gardet Carl Magnus N., sedan fältprost i Pommerska kriget, sist khde i Bygdeå pastorat, modern Margareta Stecksenius, khdedotter från Indal. Underårig inskrefs han 1763 som student i Upsala, där prom. fil. mag. 1773 och samtidigt amanuens vid Universitetsbiblioteket. Redan hans gradualafhandling röjde den kritiske historieforskaren.
Följande år utn. till eloquentiæ et politices docens, sökte och erhöll han redan 1775 eloquentiæ lektoratet i Hsand. År 1780 1 juni fick han survivance på Skellefteå pastorat efter sin svärfaders prosten Högströms död. I dec. 1781 ventilerade han i Hsand en teologisk afhandling, som konsist. förklarade gälla i st. f. både präst- och pastoralexamen,
hvilket konsist. »så mycket mindre kunde draga i tvivelsmål som äfven
under ventilationen bem. lektor afgifvit hedrande och sig värdiga vedermälen
af mogen insikt och färdighet icke allenast uti dogmatiska, utan ock
polemiska och exegetiska theologien».£ Redan under sin studietid hade
han gjort sig känd som ifrig samlare och forskare af urkunder i vår svenska
historia, och planer dryftades vid denna tid om att utgifva ett svenskt
Corpus diplomaticum, omfattande vår medeltids skriftliga minnesmärken
och handlingar, hvilket företag i synnerhet i bibliotekarien Giörwell fann
en ifrig och oegennyttig förespråkare. Han ansåg lektor Nordin vara
rätte mannen till förverkligande af denna plan, och denne var för sin
del äfven villig att få utbyta Hsand mot hufvudstaden och djeknarnes
skrifböcker, »hvilka hafva en synnerlig kraft att föda och nära mjältsjuka
», mot arkivens handskrifter.ø I anledning häraf ingaf N. år 1780
en ansökan om tjänstledighet för utgifvande af ett dylikt historiskt verk
och K. M:jt beviljade i juli 1781 denna anhållan med tillstånd för N. att
under tiden åtnjuta lektorslönen. Han flyttade följande år till Stockholm.
En ny tid bröt nu in för honom, han fördes snart nog in i stadens
lärda och vittra kretsar, ådrog sig konung Gustaf III:s uppmärksamhet
och upptogs slutligen bland hans förtrogne. Han invaldes sålunda redan
22 apr. 1786 till en af de Aderton i den nybildade Svenska Akademien och
i Vitterhetsakademien 23 maj s. å. Hans svärfar prosten Högström hade
emellertid dött år 1784, och Nordin, som fått resolution på pastoratet
med tillträde 1 maj 1786, var betänkt att lämna sina lärda forskningar, då
Kgl. Maj:t, för att ej det stora urkundsarbetet skulle afstanna, beslöt att
göra Skellefteå till prebende till Nordins lektorsbefattning; han skulle
kvarstanna i Sthm, endast afstå 100 rdlr spec. åt sin vice pastor och en
mindre summa åt vikarierande gymn. adj. af lektorslönen i Hsand. Han
prästvigdes i Sthm, kort före sitt pastorattillträde och blef samtidigt Hsands
stifts fullmäktig vid 1786 års riksdag, där han med kraft häfdade prästerskapets
yrkande att få ändring i det ecklesiastiska befordringsväsendet,
som under Schröderheim urartat nästan till skandal. Och man behöfver
blott läsa de Gustavianska papperen för att erfara sanningen af Geijers
ord: »Att hafva gjort slut på det förra oefterrättlighetstillståndet i fråga
om andliga befordringar, att hafva öppnat konungens öga öfver vådan
däraf, att slutligen, med hans fulla bifall, hafva lagt grunden till de ännu
gällande befordringslagarne inom ståndet, det är en förtjenst, som historien
skall förvara åt Karl Gustaf Nordin».£ Under åren 1786-89 tillhörde
han den Ecclesiastique Beredning, som arbetade på afhjälpande af de
öfverklagade missförhållandena. Serafimerordens historiograf, 1787, prost
i Västerbottens andra kontrakt 1789, Hsands stifts fullmäktig vid bankrevisionen
1788, ledamot af prästeståndet vid riksdagen 1789 samt riksdagen
i Gefle 1792 och satt under den sistnämnda i Hemliga utskottet.
Han hade sålunda blifvit en förgrundsfigur i den politiska världen och
förvärfvat sig både vänner och fiender.ø I hög grad stödd af sin konungs
förtroende kallades han 10 mars 1792 att vara ledamot af Riksens ärenders
allmänna beredning och blef 14 mars såsom sådan befalld att deltaga
i kungliga konseljen. Två dagar senare afled konung Gustaf, och hans
vänner funno ringa nåd för förmyndareregeringen, som småningom aflägsnade
den ena efter den andra. Den 20 juli s. å. fick Nordin befallning
att skyndsamt begifva sig åter till sitt stift, återtaga sitt lektorat och
sköta sin församling. Än mer, såsom utsedd af Hsands konsistorium till
Stiftsfullmäktig vid jubelfesten i Upsala 1793, möttes han på vägen i Gefle
af ett kungligt förbud att infinna sig till festen.³ Från Justitiekanslern
hade afgått bref till Ärkebiskopen och Landshöfdingen i Upsala med
förständigande, att om någon af ledamöterna i Hsands konsistorium skulle
ankomma till staden för att bevista festen, de skulle förständigas att
genast begifva sig därifrån, och om detta förständigande icke prompt
åtlyddes, landshöfdingen ägde på tjenligt sätt tillhålla den tredskande
att ställa sig K. Maj:ts nådiga förordnande till underdånig efterrättelse.
Harmen bland hans vänner var stor, men både sin första förvisning från
Sthm och denna skymf tog han med större lugn än stiftskamraterna, hvilka
han uppmanade »till stillhet, undergifvenhet och förgätenhet om honom,
då i samhällen frågan aldrig bör vara någon annan än om det hela».£ När
kon. Gustaf IV Adolf 1 nov. 1796 upplöste förmyndarestyrelsen och
öfvertog regeringen, grydde åter bättre dagar för hans faders vänner.
Nordin, som 2 juni 1797 blivit utnämnd till prim. teologie lektor, anhöll
att få utbyta Skellefteå aflägsna prebendepastorat mot det närliggande
Nora för bekvämare expeditioner och lättare tillsyn, oaktadt bytet var
förenadt med betydligt förminskade inkomster. Med bifall härtill betygade
K. Maj:t 21 aug. 1798 »sitt nådiga välbehag öfver den berömliga
omsorg till befordrande af ett nyttigt ändamål lektor Nordin utan afseende
på minskning i sina inkomster ådagalagt». Han blef teol. d:r
vid konungens kröningsfest 1800, prost i Ångermanlands östra kontrakt
vid tillträdet i Nora s. å., och då han 1 mars 1805 utnämndes till biskop
i stiftet, fick han behålla Nora såsom prebende. Genom ett senare kungabref
26 febr. 1808 bestämdes, att biskopen i Hsand för framtiden skulle
såsom prebende innehafva Nora mot att afstå Stigsjö och Häggdånger
socknar, som hittills utgjort annexer till Säbrå.
En förträffligare chef kunde stiftet ej fått. Han var förtrolig med
alla konsistoriella ärendens handläggning, och nästan alla stiftets präster
kände han personligen. Som lektor hade han varit gymnasiets rektor
åren 1776, 93, 96 och 1803 och visste hvad dess behof kräfde. Hans
praktiska skicklighet och sakkunskap hade konsist. många gånger haft
tillfälle att pröfva, då han å dess vägnar fått i uppdrag att med landshöfdingen
i Västerbotten rådpläga om nya kapellförsamlingars bildande
i denna landsort eller att med allmogen underhandla om dess understöd
till nya prästerliga befattningar eller prästgårdars uppbyggande. De
utlåtanden, som kräfde svårare utredningar och voro af afgörande vikt,
anförtroddes gärna åt honom; så t. ex. är tydligen det vidlyftiga svaret
på Kammarkollegiets yrkande om reduktion af den åt gymnasie- och skolstaten
anslagna lönespanmålen af hans hand.ø Tack vare hans rika erfarenhet
och vidsynthet kommo därföre sammanstötningar i Konsist.
under hans biskopstid sällan ifråga. En antecknare säger: »Biskop Nordin
älskade makten, men utöfvade den icke under den despotiska form, som
biskop Kiörning. Han såg ogärna någons inträde i domkapitlet, af hvilken
han befarade opposition. Någon sådan hade han aldrig att befara
af den lärde Sahlberg, den beskedliga Burman eller de lydige Unæus och
Ol. Lindahl. Den allvarlige Olof Huss ägde och uttalade nog sin egen
mening, men stod i vänskapligt, enskildt förhållande till biskopen».£ För
stiftet var hans grundläggande af ett tryckeri i Hsand af betydande vikt,
ehuru det närmast afsåg utgifningen af den lappska bibelöfversättningen,
som äfven utkom 1811. Prästmöten höll han i Hernösand i febr. 1806
och i juni s. å. i Piteå samt i Hsand 1812. Efter återkomsten från Örebro
riksdag blef hans förut ej synnerligen starka hälsa vacklande och i febr.
1812, efter nyss slutadt prästmöte nedlades han på sjuksängen. Hans
storslaget planerade diplomatiska verk kom visserligen ej till utförande,
men arbetet blef under andra former upptaget och fortsatt. Hans stora
handskriftsamling, omfattande öfver 2,400 volymer, inköptes år 1814
af Kronprinsen Carl Johan för 3000 rdr b:co och skänktes till Upsala
universitetsbibliotek. Han afled 14 mars 1812 på sin egendom Stenhammar
och begrofs på Nora kyrkogård. I Svenska akademien, till hvars
minnespenningar han årligen författat lefnadsteckningar, tolkades hans
förtjänster af efterträdaren i akademien A. R. Rutström, i Vitterhetsakademien
af G. Adlerbeth, och vid Hsands stifts prästmöte 1816
höll rektor Jonas Svedbom parentation öfver honom. L.N.O. 1797.
K.N.O. 1809.

Personhistoria

Källor