Anders Nilsson

Hemmansägare och riksdagsman Stugubyn. Blev 82 år.

Äktenskap med Ingrid Mårtensdotter (1757 - 1807)

Äktenskap med Agneta Weider (1780 - 1824)

Noteringar

Under riksdagen 1809-10 spelade Anders Nilsson en huvudroll, ehuru inte direkt i riksdagsarbetet, nämligen, som initiativtagare till Jämtlands län. Den 5 febr. 1810 inlämnade han nämligen en skrivelse till Kungl. Maj:t med förslag om ett nytt län omfattande Jämtland och Härjedalen. Att han även i detta fall var vad man skulle kunna kalla bulvan är uppenbart. Jämtlands läns tillkomst tycks ha varit en kupp, arrangerad av främst Georg Adlersparre, som ville avgå ur regeringen och bli landshövding i Värmland där han just gift sig till egendomen Gustavsvik. Den från Fänrik Ståls sägners kände "landshövdingen" Olof Wibelius var emellertid landshövding i Värmland, sedan han tvingats lämna Finland, men om han finge det nyupprättade Jämtlands län, skulle det ju bli plats för Adlersparre i Värmland. Då det var en plan helt ovanför ortsbefolkningens huvud, passade det sig inte att Adlersparre själv tog upp förslaget. Inte heller lämpade sig en annan jämtländsk riksdagsman, ledamoten av borgarståndet för Östersund stad, häradshövdingen Anders Wasell, som förslagställare. Han kunde ju tänkas verka i eget intresse som ev. framtida landshövding.

Anders Nilsson, bonderiksdagsmannen, gav onekligen förslaget en viss folklig förankring. Att det fanns en hel del som talade för ett jämtländskt län, är självklart. Västenorrlands län var ju oerhört stort (Medelpad, Ångermanland o. Jämtland) och särskilt länets inre västliga delar var missgynnade, både när det gällde förbindelser med den perifert liggande länsstaden Härnösand och när det var fråga om utvecklingsbefrämjande åtgärder från länsstyrelsens sida. Kustområdena var onekligen prioriterade. Landshövdingen i Härnösand Carl von Nieroth visade sig inte ha något emot att avstå från Jämtland, medan landshövdingen i Gävle F.A.U. Cronstedt var förbittrad över att hans län (Gävleborgs med Gästrikland, Hälsingland o. Härjedalen) skulle berövas Härjedalen. Han satte utan tvivel fingret på den svaga punkten, när han påstod att Anders Nilssons "oförmodade" propå inte hade någon fullmakt av Härjedalens invånare. (Den hade f ö inte heller någon fullmakt av Jämtlands befolkning)

Ibland mal statens kvarnar långsamt, men så blev inte fallet i frågan om bildandet av ett jämtländskt län . Efter ytterligare en skrivelse, inlämnad av Anders Nilsson, innehållande "påminnelser rörande Härjedalen" och riktad mot Cronstedts uttalanden samt yttrande av Kammarkollegiet och Statsverket (båda i realiteten tillstyrkande), fattades beslutet om länets inrättande 7 maj 1810. De tre jämtarnas kupp, Georg Adlersparre härstammade som bekant från Myssjö och Andenrs Wasell var född i Hara i Sunne, lyckades alltså. På en punkt slog det dock slint. Olof Wibelius ville inte avstå från Värmlands län och Adlersparre, som avgick ur regeringen i samma veva som Jämtlands län tillkom, blev i stället landshövding i Skaraborgs län. Anders Wasell kunde alltså lönas med Jämtlands län.

Källor